Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183’
sökte dock oförtrutet i ordet huru lian skulle finna
denne.
Öfversten kom upp en, tvl, tre gånger och fann
sin ryttmästare läsande i bibeln. Första gången blef
han förundrad, den andra tänkte han ännu
ingenting ondt, men den tredje blef han desperat, ty då
hade Solgranat berättat honom att också han fnnnit
Elmers "hänga näsan öfver andaktsböcker, som en
gammal käring". Spöket läseri stod genast åter för
öfversten i all sin afskyvärdhet, och han gick
brummande omkring i huset, otreflig för sig sjelf och
andra, funderande på hur han med bästa effekt skulle
taga bladet från munnen och sjunga ut hvad som
skulle bli ord och inga visor, efter hvad han sjelf sade.
Att gå och rufva på någonting var visst icke
hans vana; han älskade att sjunga ut genast. Men
dels var det något så nytt för honom att hysa
missnöje mot den han i så många år framför alla andra
gillat och värderat, att han knappt visste hur han skulle
komma fram dermed; dels hade Elmers mött hans
första uppbrusande ord med en så lugn fråga: "Är
det något ondt uti att läsa bibeln?" Han behöfde
besinna sig på svaret just emedan frågan var så
enkel. TJnder tiden fick hans bror uppbära brorslotten
af hans dåliga lynne, både såsom varande den han
från barndomen han plägat urladda det på, och
såsom den han misstänkte att ha "läst sirap" i hans vän.
Häruti var nu Adrian så oskyldig som någon
kunde vara, men hvad hjelpte det! Yäl hade Elmers
ett par gånger i mörka stunder vändt sig till honom,
och långa samtal mellan dem blifvit följden, men
Adrian, långt ifrån att uppjaga bekymren, gjorde
ärligt hvad han förmådde för att stilla dem. Han sökte
få Elmers att fatta huru Jesu blod renar oss af alla
våra synder; och att begäret att sjelf göra något, att
göra mycket i sin salighetssak lätt blir det största
hindret för Guds Andes nådeverkan. Han rådde
honom att blott gå dristeligen fram och taga allting för
intet, i stället att förnöta den tid hvaruti han sökt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
