Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233’
ända till de fjerran blånande bergen, men skuggan
var dock så djup och ensligheten så fullkomlig i det
lilla sommarkabinettet, att det väl passade for ett
själsutbyte, som ej borde ha andra vittnen än det
höga osynliga, hvars närvaro helgade det. Här på
den lilla rörsoffan, som Elmers ett par dagar förut
roat sig att pryda med mossa, snäckor och koraller,
lyckades han både att framställa sitt ärende och få
svar efter önskan.
Så långt hade det då kommit med hans föresats
att aldrig gifta sig med en rik och adlig flicka!
Men när har icke kärleken öfvervunnit sådane idéer?
Värre hinder hade hans kärlek för Ada haft att
öfvervinna under första tiden af hans andliga
bekymmer; ty vissa skiften hade dch då blifvit alldeles
trängd i bakgrunden — ett vådligt prof för sådana
känslor! •— och i andra, då den framträdt i sin fulla
styrka, hade den fått lida svåra anfall såsom varande
farligaste fienden för hans salighetssak. Ty Lejonram
sparade ej att gå de innersta känslorna riktigt på
lifvet, och sökte bevisa att man svårligen kan frisäga
sig för Ögonens begärelse och syndig lusta, då det är
en skön, ung qvinna som man älskar. Men den gick
segrande äfven* ur denna strid och blef blott renare
och sannare i den mån kärleken i Kristo djupare
fattade honom. Innan Elmers lemnade Odinsberg hade
han fullt stadgat sin öfvertygelse, att då Gud danat
oss med sinne för skönhet, den han i så rikt mått
förlänat åt en del af sina verk, kan det lika litet
vara hans mening att vi skola döda detta sinne som
någon annan af de förmögenheter han gifvit oss; att
vi visserligen böra vara färdiga att för hans skull
rifva ut öga och hugga af hand, men blott då dc
göra förargelse; och att kärleken till en skön flicka
ej är syndig lusta, som gör förargelse, då hvarken
hennes skönhet är det som högst värderas, eller
hennes genkärlek, ehuru dyrbar, det, som angelägnast
sökes. Han kände med all sanningens visshet att en
förening med Ada ej skulle göra honom lycklig, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
