Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257’
krama ihjel dig af bara glädje. Ack! om jag vore
en af eldflugorna, som svärma härute mellan
buskarne, millioner lefvande gnistor, som fara än upp, än
ned hela de mörka, stilla qvällarne. — Ty vi veta
inte af att det snart är midsommar, vi; klockan nio
är här kolmörkt! — Om jag vore ett sådant der litet
flygande sken, jag stannade minsann inte i Böhmen,
ehuru vackert här är. Thérese gör narr af mig för
det jag blifvit så kär i Sverige och det svenska; hon
tycker det är för simpelt, kantänka! Vet du, hon
är för besynnerlig! en rigtig gåta! Här finner hon
allting odrägligt och påstår att kuren tar lifvet af
henne. Nå, det undrar jag minst på, ty tråkig är
den. Men skulle jag eljest tala om allt hvad jag
undrar på, så slutade jag aldrig, och det måste jag
likväl nu. Helsa, helsa alla, hela Almlunda, hela
Sjöviksborg. Adjö, min älskade unge! Adjö I"
När Ada slutat läsningen af detta bref och
återkom till herrarne, fann hon med glädje att öfverstens
sinnesrörelse mycket lagt sig, och att han i ett slags
behaglig stämning, sådan stora skakningar ej sällan
efterlemna, talade med sin bror och Elmers.
Till Sara Lisas sorg gjorde han likväl ej heder
åt risgrynsgröten eller någonting af hennes
högtids-anrättning, ehuru "skam till säjandes", som hon
uttryckte sig, "alltsammans rigtigt väl dugde att äta"
— Det ville sig just inte med våra odlingar;
och våra nybyggnader ramlade bra hastigt, min vän,
— sade herr Stjernefält med skämtande klagan, då
han på trappan till afsked tryckte ryttmästaren hand.
— Yi skola odla och bygga dess bättre och
verkligare på annat ställe, — svarade denne med så glad
och viss tillförsigt, att farbror måste ännu en gång
trycka hans hand. — Det kan vara en lycka att
experimentalfältet ej blir för stort i början, och
husbondens öga räckar bättre till för en mindre krets.
— Sof sött, min Ada! och dröm om en framtid,
rikare än guld, om ett hem, kärt som Bergala och
täekt som Almlunda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
