Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259’
med denna förvandling visade sig den stolta,
junoni-ska figuren affallen och lutande, den säkra, lätta
gång förbytt i ett tungt och matt släpande, och den
förr så eleganta toiletten förvandlad i en svart
ylle-klädning af enklaste snitt, samt en liten slät, hvit
krage och mössa.
— Jag har anlagt sorgdrägt, — sade
öfverstinnan, då hennes man uttalade sin förundran öfver
den svarta kostymen, — sorgdrägt öfver min
förlorade son och, ännu mer, öfver min egen förspillda
lefnad. Så länge jag andas vill jag ej bära annat
än denna klädnad, den enda som passar för en
.bot-görerska; ty som en sådan skall jag alltid betrakta
mig, fastän du så kärleksfullt söker tvätta mig ren
från all skuld.
— Min sötaste Marianne, — sade öfversten
förfärad. — Du vill väl icke . ..
— Längre offra åt verldens usla fåfänga? —
afbröt hon honom med en värma som återgaf den
lifligaste glans åt hennes af gråt fördunklade ögon.
— Nej, det vill jag icke! Länge nog har mitt hjertas
rökelse brunnit på dessa afgudars altaren. O, i
sanning alltför länge!
Hon slog upp en i svart maroquin bunden bok,
som de hemmavarande med undran sett henne bära i
stället för respåse. Och med högtidlig ton läste hon:
.— Derföre, att Zioiis döttrar äro stolta och gå
med rctkom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa
och hafva kosteliga skor på sina fötter; så skall
Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; ocli Herren
skall bortrycka deras skona hår.
Och till bevis på sanningen af dessa ord tog
öfverstinnan af sig den hvita mössan och visade sitt
kala hufvud, hvars glänsande hår en febersjukdom
sköflat.
Öfversten kände håren resa sig på hans eget
hufvud. "Var det hans hustru, hans afgud, hans egen
Marianne, som han såg och som så talade? Kunde
det vara hon? Var det möjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
