Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270’
kärlek, som gjorde hvarje Guds rike sökande själ till
en dyrbar bror eller syster för honom, förklarat detta
slags kärlek vara den enda han kunde egna något
jordiskt väsen, och förklarat det så, att hon sjelf för
ögonblicket tyckte en sådan kärlek vara den enda
önskvärda och sanna. Med handen på hjertat stod
hon länge undrande. Och långt fram på vintern finna
vi henne derhemma. undrande ännu.
Men nu icke mer öfver hjertats sällsamma
klappning, som hon lärt sig väl förstå, utan blott deröfver,
att han, som varit dem en så huld och trogen vän
i fremmande land och ända till hemkomsten, alldeles
öfvergifvit dem sedan, att han icke höll sitt löfte att
snart och ofta besöka dem, att han icke mer arbetade
på att vinna en syster äfven i henne. Hade han
tröttnat vid försöken att omvända henne? hade han
gifvit henne förlorad? Var hon det verkligen? —
Tankar, vida mer betydelsefulla än dem på jordisk
kärlek och lycka, började tränga sig på Emérence
under denna tid af undran och frågor. De voro ännu
oklara och outredda, hon kunde icke säga dem åt
någon, de tärde på hennes själ och närde den derjemte,
hon förstod sig icke sjelf, men tyckte att Lejonram
skulle ha förstått henne äfven utan ord, äfven
frånvarande. Hvarför kom han då ej?
Troligen skulle Eméreuces tankar tagit en annan,
kanske behagligare, men mindre gagnelig väg om hon
vetat huru goda skäl baronen hade för sitt
uteblif-vande. Knappt hemkommen till sitt Odinsberg, hade
lian Öfverraskat sig på en hel hop besynnerliga och
främmande åsigter. Der var ej som förr, der fattades
honom något, der fattades myeket. Han kunde, han
ville ej tro att det var den unga flicka, hvars
verldsliga sinne han afskydde, hvars otro han beklagade,
hvars dotterliga omsorger han delat och hvars
naturliga dygder han vid bekymrens pröfning sett utveckla
sig på ett så älskvärdt sätt. Och dock var det hon
som beständigt stod för hans inbildning, som störde
hans sömn om natten, hans verksamhet om dagen, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
