Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276’
Thérèse hade ingen enda gång skrifvit till Ada
under sin resa, hade icke ens, underrättad om hennes
förlofning och förestående giftermål, skickat henne en
lyckönskan i sina bref till mor och syster. Och Ada
deremot, hur hade icke hon skrifvit till Thérèse! Hon
visste att Thérèse var olycklig, var sjuk till själen
kanske långt mer än till kroppen; Thérese hade visat
henne än ömhet, än bitterhet, och begge delarne
uppmanade henne att under hennes bortovaro*Tänka på
henne med största deltagande och skrifva till henne
med största hjertlighet. Och då Elmers, med den
blifvande makens rättighet — vi skulle nästan vilja
säga skyldighet — förtäljt henne sin förra kärleks
historia och derigenom bekräftat den visshet hon
redan länge hyst, att det förhatliga, som Thérèse en
gång omtalat för henne, saknade all grund, hur hade
bon ej skyndat att skrifva till henne med den värma
som sanning, öfvertygelse och ett älskande hjerta äro
i stånd af, och tillika med den försigtighet som
ämnets ömtåliga natur fordrade, hur hade hon ej gladt
sig att kunna rycka ur sin styfmoders sinne detta
ohyggliga törne, som kanske ännu sårade det. —
Thérèse hade ej svarat ett ord, hon tycktes ha helt och
hållet glömt Ada. Men nu, då hon fått veta att
hennes bröllopsdag var utsatt, hade hon åter råkat i en
sådan extas af vänskaplighet, att hon, för att hinna
hem till den, öfvergaf sitt ressällskap, stötte sig med
denna familj, som varit hennes beskydd så långt som
till Köpenhamn, der den ämnade qvardröjarnågra veckor,
och begaf sig ensam med nästan obekant folk öfver
Sundet och derifrån vidare.
Jag skulle dött om jag ej fått se dig på din bröl- j
lopsdag, hade hon sagt denna morgon under en så
konvulsivisk omfamning, att Ada tyckte sig nära att
qväfvas dervid. Men då hon strax efter denna
häftiga ömhetsyttring frågat om Ada också kände sig
mycket lycklig och fått hennes glada försäkran att så
var, stötte hon henne hårdt och ovänligt ifrån sig, :
snäste dugtigt till Emérence, sora begärde ett råd om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
