- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
75

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vatten, ty floden Trouille flyter fram här. Huru underligt
alt vara i Frankrike och höra de gamla historiska nam-
nen! Vi hafva icke på länge varit så lifvade, som den
dagen; utsigten att få bref, träffa landsmän och vänner,
allt förenade sig till att stämma oss gladt och af resan
bilda ett behagligt helt. Vi gjorde inga bekantskaper utom
med två helt unga män, hvilka stego in vid S:t Quentin.
L’Independance Belge utskreks ända till Paris vid hvarje
station, sannolikt följde mannen med tåget, för att kolportera
den. Man gick ej ut, men fick hvad man ville till sig i
vagnen, blott man vinkade åt en gargon. Landet hade in-
tet framstående drag, utom ofantliga poppelalléer hvart
man såg, och alla städer sågo gråa ut, af ålder förmod-
ligen. Våra unga reskamrater utpekade det märkligaste ; de
voro fina och artiga i sitt väsende, och vi kunde förstå att
de voro något slags civila tjenstemån. ”Madame est ang-
laise” och så slogo de upp sin språklåda och berättade om
sitt besök vid expositionen i London. Madame lät dem
vara i den tron, men snart märkte vi att de blefvo uågot
tvifvelaktiga på vår nationalitet, af hvilken orsak kunna vi ej
begripa, om ej att vi voro mera tillgängliga mot främman-
de, än engelska resande i allmänhet. Det var så lustigt
att se huru de brydde sina hufvuden med, att gissa hvil-
ken nation vi tillhörde, och P:s uniformsknappar undergin-
go mönstring. Slutligen nämnde vi Charles XV; då gick ett
ljus upp för dem och de föllo in uti bomhastiska lofqväden
öfver Charles XII. Der ser man huru lysande och olycks-
bringande egenskaper kunna fördunkla de bästa och gedig-
naste, ty denne tappre konung var den ende de kände till
af hela vår konungatafla. De hade sjelfva sett Charles XV
och vuro förtjusta i hans utseende och hållning.

Vid, Compiègne antar hela landet en skogrikare ka-
rakter. Vid S:t Denis började dot blifva skumt, men vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free