- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
113

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dijon äfvenså. Der fick man hvila och äta middag i god ro.
Söderns frukter, oliver, apelsiner och drufvor vankades.
Indnstrien nere vid jernbanstationerna mycket utvecklad;
der såldes de otroligaste saker till öfverdrifvet höga priser
och med, stor afsättning. Vi hade en italienare i vagnen,
en blek, fet man, som vi togo för en holländare; han blef
nästan för liflig likväl, då han fick tala litet italienska.
Han tycktes intimt lierad med italienska ministern; M. kun-
de dock ej få ur sitt hufvud, att han var annat än kock
hos honom. Dessutom hade vi en engelska i vagnen, som
var ute på marriage trip, d. v. s. med sin matmor, en för-
näm dam, som med sin man tagit en 1:a klassens kupé
ensam, och denna stackars flickan var ganska olycklig
hela dagen bland främlingar, ovan vid resor och höll i knät
sin ladys fina hattar i en kartong, oss andra till mycket
obehag. Vi fingo veta hela lady L:s historia af den nä-
stan lika eleganta kammuarjungfrun. Två ledsamma tyskor,
gouvernanter, fulländade åttatalet i kupén. Huru magni-
fikt Lyon tog sig ut med sina tända gaslyktor och sina
upplysta broar, speglande sig i Rôhne och ,Saone, det kan
ej nog omtalas. Landet blef allt skönare ju närmare man
kommer Lyon, men all skönhet förlorar sitt behag då
kroppen börjar tröttna och vi efterlängtade intet mera än
en god säng i ett varmt rum; man blir bra materialistisk
på resor. Våra vänner föreslogo oss, att vi bland den
massa ommnibusar, hvilka utsändas från hotellen och hvars
kuskar ville draga oss med sig, skulle utvälja Hotel de
l’Europes, emedan någon sagt dem, att det i hvarje större
stad alltid finnes ett sådant, samt att det vanligen är godt.
Denna gång bedrogo vi oss ändå, ty först voro vi ensam-
ma i vagnen, hvilket ej var ett godt tecken och sedän funno
vi, att hotellet, en ofantlig byggnad, såg folktomt ut och
Vi anade på förhand, att vi stackare skulle lida derföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free