- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
116

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

giga, kretiner eller blödsinta och med halsväxter vanstälda
menniskor, som mötte oss. Man anser, att den fuktiga
luften på bergsluttningarna och vid flodbäddarne, der stor
hetta omvexlar med fuktig kyla, alstra alla dessa sorgliga
krämpor. En promenad i aftonskymningen längs flodstran-
den, då gasljuset stred med aftonrodnaden, gjordes till den
bro, der de begge makarne Rhône och Saone sammansmäl-
ta till-en stor och mägtig flod; denna vandring bör göras
af alla. Här finnes flera utmärkta protestantiska prester
uti flera församlingar, Mr Roussel från Cannes är här tid-
tals och Mr Fisch, nu i Paris, har arbetat länge i Lyon.
Adolphe Monods predikande under 10 år i denna stad å-
stadkom stor lifaktighet, hvartill äfven kanske bidrager
närheten till Génève, hvarigenom utmärkta lärare oftare
kunna besöka Lyon.

Herrarne begärde på aftonen sina räkningar och vi
häpnade öfver deras längd; våra vänner blefvo högst för-
bittrade och beslöto ett puts som vi ej motsatte oss. En
ofantlig vedkorg, beräknad att räcka en vecka, var inburen
i hvardera rummet och fastän blott några af de stora tun-
ga bokträden voro uppbrända, stod all veden uppsatt på vå-
ra räkningar, likaså alla de ljus, som funnos i rummen.
K. S. tog sig för att elda och sitta uppe för att oupphör-
ligt underhålla den stora brasan, ljusen sattes irad på bor-
det och brändes hela natten. Vi funno det så komiskt att
det var svårt att sofva i afvaktan på att få se den inträ-
dande kyparens mine morgonen derpå. - Den var äfven pen-
gar värd och man är nära att skratta ännu, vid tanken
på hans höfliga consternation och huru han rusade ut, att
tala om för de andra vårt puts och huru de, den ena efter
den andra gjorde sig ärende, att titta in till oss. Svårast var
att ej låtsa om något, utan se allvarsam ut. P. lyckades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free