Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen var lugn, och med det tidiga taget åkte vi
en timme och stannade vid en liten anhaltstation, kallad
Roquefavour. Öfver en klippig och djup dal är en ofant-
lig murad ränna, liknande en stor jernvägsbro spänd, vatt-
net synes ej, men en del at Durances klara vågor ledes
derigenom till dammet, sanden och qvalmet i Marseille.
Den stora vattenledningen hvilade på flera, ända ned till
dalens botten murade arkader. Trakten var ödslig och vild,
men de stora nakna klipporna täcktes här och der af tof-
sar med träd och buskar. Öfver allt soligt och ljufligt; det
stärkte kropp och själ att vandra der bland bergen, känna
de friska vindarne, inandas skogens vällukter och fröjda sig
åt den sköna himlen. Återkomua till Marseille afskydde vi
dess mörka gator: det var så vildt och friskt der borta. vid
Roquefavour! Nå. det var sant, nere- vid stationen spatse-
rade fram och åter en man i brun nattrock, ty något
annat tyckte man icke det kunde vara; han tittade
på de resande, småpratade med folket och syntes färdig
att intaga sin middag uti restaurationen. Hans långa skägg
frapperade oss, och på frågan hvem han var, fick man till
svar: ”Ah, le saint hermite de — känner ni ej honom?”
Nej, vi hade icke den förmånen. Oss förekom det under-
ligare, att en eremit var så sällskaplig af sig; nog upp-
fattade forntidens eremiter sin kallelse på ett annat sätt,
men tiderna förändras och eremiterna med dem — tänkte
vi och tittade uppmärksamt på den enda eremit vi väl nå-
gonsin få se.
I Marseille blåste åter mistralen. Vi åto vår middag
kl. 2 och höll oss inne samt hvilade för påföljande dagens
resa. På aftonen, då det åter blef lugnt och förtjusande
mildt, gjorde vi en timmes promenad i vagn, vid den vac-
kert upplysta Pradon och nere vid hamnens quaier — men
uti Marseille ville M. alls icke bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
