Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förande nere vid hafsstranden; himmel och vatten voro
dunkelblå, nästan svarta, men tycktes emellanåt förvandlas
till ljushaf. Det är ett kort och öfvergående nöje, som
lemnar tomhet och förökadt mörker efter sig, såsom myc-
ket annat här i verlden, men skulle vi förakta all glädje
som är kort, då blefve ej mycket qvar att glädja sig åt,
ty nästan all lycka af jordisk art, ehuru tillbörlig och af
Herren tillåten, är kort, endast evigheten blir lång nog för
våra hjertans behof. Det är kostsamt öfver allt att dö och
begrafvas, men ännu dyrbarare är det i katolska länder;
folket tycker ej om döden utan älskar lifvet med en stark
passion. De söka derföre att gömma alla spåren af sjuk-
dom och förgängelse, den aflidne får ej vara i huset mer
än ett dygn, utan måste begrafvas omedelbarligen och de
efterlefvande inköpa hela möbleringen i den dödes rum.
På många sätt blefvo mindre bemedlade protestanter pina-
de och plågade; de döende omgåfvos af prester och nunnor,
ifall de ej egde närmare anförvandter, som skyddade dem
för omvändelseförsök, och var den sjuke för svag eler sjuk
att nog kraftigt bortvisa dem, fördes katolska sakrament
till dödsbädden och den bortgångne förklarades omvänd till
påfveläran. Af denna och flere anledningar sammanskötos
medel till - ett protestantiskt sjukhem för obemedlade. Nu
komma ofta skollärare och lärarinnor, handtverkare och tje-
nare till sjukhemmet; der finnes rum äfven för ensamma
personer ur högre samhällsklasser, hvilka få enskildt rum
liksom på vårt diakonissjukhus. Det kändes alltid så frid-
fullt i den lilla asylen, som förestods af en husmoder, och
man kunde ej låta bli att önska, det man skulle få komma
dit om man insjuknade här, i stället för att vårdas af en
hyrd ”garde malade” eller ”socur de charité”. En ung prest-
fru från Waldenserdalarne hade nyss återvändt hem till gi-
nå berg med återstälda krafter, och vi voro mer än en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
