Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tervändande båtarna lemnade efter sig fåror af eld och från
årorna nedföllo droppar, glänsande som rubiner. Några
muntra sånger, men intet stoj hördes från folket på stran-
den och äfven det tycktes ej behöfva sömn, ty fiskrarne lemna-
de ej stranden, utan lade sig ned på sanden eller i båtarne.
Morgonen var solig och innan solen hunnit högt på
himlen voro vi alla färdiga, hade spisat en hastig fru-
kost och inskeppade oss med en gammal hederlig matros,
invalid från Krimkriget. Brisen var tillräcklig att föra oss
fram, men ej att skrämma de rädda eller göra de svaga
sjuka. Såsom smaragder på den opalfärgade vattenytan
hvilade de tvenne dar, dit vi ämnade oss. Legenden om
dem berättade oss vår skeppare med innerligaste trosviss-
het. S:t Honorat och hans syster S:te Marguerite beslöto
att fly verlden och begåfvo sig till en ö nära Cannes, der de
byggde sig tvenne hyddor och lefde såsom eremiter egnar
och anstår under böner och späkningar, åto frukter och
dracko vatten. S:t Honorat tyckte dock, att hans syster
allt för mycket upptog hans dyrbara tid, ty hon ville någon-
gång hafva ett litet samspråk med sin bror; hon var ej
alldeles så frigjord, som han, från lifvets små behag. Då
bad S:t Honorat till sitt skyddshelgor, att ön skulle delas
i tvenne och helgonet utförde uppdraget. När S:t Marguerite
vaknade följande morgon, lekte böljorna utanför hennes cell
och på ett tillräckligt afstånd skymtade hon sin broders
gestalt, — talas vid kunde de icke, endast se hvarandra. Den
stackars S:te Marguerite hade ej ännu blifvit så helig, att
hon kunde låta bli att gråta; hon var förtviflad, vred sina
händer och räckte bedjande armarne mot sin broder. Han
kunde ej motstå denna vädjan till hans ömhet, gjorde
en båt af sin eremitrock och stod snart vid systerns sida.
Stoiskt nekade han att bedja om öarnes återförening; det
enda S:te Marguerite kunde utverka af sin helige broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
