Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stenarne — inom djurriket hafva verkligen stengetterna ett
härligt, friskt lif. Några örnar, som hade sina bon i de
sköna pinierna, kretsade öfver oss, innan vi kommo ned i
dalen till Monaco. Vid ett af hotellen väntade redan vag-
nen och den förde oss efter en liten förmiddagsfrukost till
det förskräckliga spelhus, som landets fader (hvad han het-
te mins ej M., om det ej var Florestan) höll för sina un-
dersåter eller deras gäster. Monaco är äfven besökt af
främlingar under vintrarne, ehuru det är svårt att begripa
att någon, som har tillfälle att bo antingen i Nizza eller
Mentone, väljer en sådan liten småstad. Vi voro blott fem
minuter i spelhuset, men det tog- bort nattron för en läng-
re tid. — Hu! hvad det är förfärligt, att en synd kan så
föra en odödlig själ fången. De nyfikna voro jemförelsevis
få; i den stora salen spelade män, qvinnor, ja barn
om små summor. Hvem som ville lade dit några sous: man
bad äfven oss försöka en gång för ro skull — nej, för
intet pris ville M. utsätta sig för giftets verkan; hvem vet
hvilket frö kan gro? Svagheten kan vara ett skyddsvärn,
då styrkan, trotsande på egen kraft, faller, — aldrig skulle
man våga fritaga sig. från att kunna förledas till det vnda.
Förhållandena, personligheterna äro så stora frestare utom
oss öch hjertats medförda förderf en så fruktbar jordmån
för syndens bittra utsäde. Bästa beviset, att man ej kan
vara siker på sig sjelf såsom qvinna, sågo vi sedan, ty
om det var obehagligt att i det yttre rummet se, huru
eljest vackra anleten af vinstbegär eller vrede blefvo vi-.
driga, hvad skall då sägas om de olyckliga, som suto i
det inre rummet! I det yttre var det väsen och rop,
skratt och hotelser — i det inre rådde en dödstystnad,
mera förfärlig än det värsta oväsen. Der suto några un-
ga qvinnor med bleka drag; guld och perlor prydde dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
