Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vajande grenar, med ris, som liknade jättelika
hästsvansar.
Såsom om alla gamla gårdar gick även om
Bårda-ryd en hel del sägner och historier.
En tid led gården svårt av bäckamannen. Denne
ansågs vara en av de till helvetet nedstörtade avfälliga
änglarna, som av den Onde satts att regera över alla
vattendrag. Han utsåg sig då och då en gård i
närheten av en tjärn eller en bäck till residens. En natt för
många år sen märkte man på Bårdaryd, att någon gick
i fähuset och traskade av och an. Pigan vaknade och
trodde, att det var en tjuv och ropade på moran. Bägge
lyddes till de besynnerliga ljuden och gingo ut i
ladugården. Men när de kommo till fähuset, varken sågo
eller hörde de något. Detta fortgick natt efter natt. På
detta sätt fick folket ingen nattro. Men då kom en
kväll en gesäll, som stannade över natten. Han sa, att
det var bäckamannen, och att det hördes på honom,
att han hade spruckna träskostövlar. Han rådde till att
ge bäckamannen nya träskostövlar. Det gjorde
bonden. Träskostövlarna ställdes i fähuset. På morgonen
voro stövlarna borta, men även gesällen var
försvunnen. Hur det nu var, så upphörde bäckamannen att
från den stunden störa de sovande i huset.
Bäckamannen kom ibland i sällskap med
bäckahästen, men ibland kom även bäckahästen ensam.
Bäckahästen hade endast tre ben.
En gång kom åhästen i en annan skepnad. På
gården hade man vid den tiden en mycket fager piga.
När hon en gång stod vid bäcken och tvättade kläder
och det blev sent och drängen stod och väntade, sa
hon på skämt.
— Om jag ändå finge byken färdig, så skulle
bäckahästen få ta mig en natt. Inte hade hon väl sagt detta,
så var byken färdig. Men pigan tänkte icke på de
oförsiktiga ord hon använt utan vände glad i hågen hem
till gården och drängen. Men som hon låg hos drängen
på stallrännet om kvällen, hörde hon en röst, som
kallade på henne. Då förstod hon, att det var
bäckahästen. Och hon vågade inte gå från drängen den natten.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
