Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elie himmelsfärd, Jesu födelse och Christens resa.
Hade bonden blott ett eller två barn vistades dessa
dock i regel i dagrummet. Drängarna bodde i
drängstugan invid stallet. Väggar och bord voro här
tapetserade med kvinnoporträtt från polkagrisar, med
marknadsvers, julark, skillingvisor och den kungliga
familjen. Här fanns också en snickarbod, där
hantverkare och gesäller — såsom snickare, sadelmakare,
smeder, skräddare, skomakare, kakelugnsmakare,
träskomakare — höllo till, när de då och då besökte
gården. De stannade i regel en eller annan vecka,
lagade gamla eller förfärdigade nya redskap, inventarier
eller kläder i ersättning mot mat, logi i snickarbodens
väggbänkar och någon slant på köpet, i regel femtio
öre, i bästa fall sjuttiofem öre om dagen. Numera
köptes dock en hel del redskap i staden. Gesällerna hade
ritat sina bomärken och färdespråk på väggarna. »Det
blir därefter, sa prästen, döpte barnet för tre skilling»,
hade en med betalningen missnöjd sotargesäll skrivit.
»Det går så länge det går, sa bonn laga fickuret» —
tydligen betalt kvitteras av en urmakargesäll, som icke
fått någon klocka att laga. O. s. v. Där fanns också
vers, som tackade för god fägnad, len bänk och vacker
piga, för en stor sup och kraftigt dricka, för fet soppa
och gott kamratskap. En skomakargesäll hade varit
med på ett bröllop på gården och skrivit:
»Nu säga vi honom så mången godnatt
som himlen är utav stjärnor besatt.
Nu säga vi henne så mångt ett gott år
som linden bär löv och som hinden har hår.»
Låt oss nu se, vilka som bodde i Bårdaryd! Bonden
själv ha vi redan lärt känna. Per Anderson var i
hemmet fåmäld, men hans med åren allt allvarligare
uppsyn och hållning mildrades av en viss godmodighet
och en underlig ljusglans i ögat. När detta silverblänk
syntes, förstod alla, att husfadern var vid gott lynne.
Trots att de allmänna angelägenheterna alltmer lade
beslag på hans tid och krafter, deltog han dock i gårds-
3* — Bonden och hans son
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
