Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kyrkstallet, omgiven av en flock ståndsbönder.
Alltjämt rader av vagnar, somliga med förspända
hästar, andra med uppfällda skaklar och hästar som
ryggades in mellan dem; rop och smackanden, sorl och
prat, snusdosor, som gingo runt mellan byalagens
körsvenner, pisksmällar och gnäggningar.
Gummorna stego med möda upp i sätena. Karlarna
stödde på hjulen och klevo upp. Däkorna hoppade upp
i baksätena. En efter en foro vagnarna bort.
Bårdarydarn var en av de sista, ty alltjämt kommo
nya bekanta, som ville hälsa och byta ett ord. Äntligen
bar det hemåt genom den långa skara av helgdagsklätt
kyrkfolk, som till fots återvände hem, kantande bägge
sidor av vägen. Gubbarna hälsade Fröbokebonden
med lyfta käppar eller händerna till hatten, och
kvinnfolket neg. När de gående voro bakom dem, hade de
en rad av vagnar framför sig. Den ena vagnen efter
den andra, som råkat före, höll in och lät Bårdarydarn
passera. Bönderna hälsade med piskskaften och
nickade åt sin styresman.
Stig fick under färden en stark känsla av, vad hans
far betydde. Hans far var ett huvud för de andra och
huvudet högre än de. Han kände sig stolt. Han sträckte
på sig. Han tyckte, att en del av vördnaden, som
visades fadern, även föll på honom själv, så liten och
oansenlig han var.
Några dagar efteråt hade kommunalordföranden en
vägstämma för häradet att besöka. På hemvägen
körde han mot vanan förbi Veka by, som låg ett stycke
från vägen. Han höll in hästen utanför grinden hos
torparen Petter Svensson, Anna-Lisas far. Petter
Svensson, storligen förvånad över att den mäktige
Fröbokebonden kom den vägen fram och till och med
höll utanför hans hus, skyndade ut. Hästen hans måtte
ha tappat en sko, tänkte Petter Svensson och
Bårdarydarn behöver ett handtag, och det ska han få, för
det är i alla fall en karl hela dagen. Men torparn blev
ganska förbluffad, när Bårdarydarn började tala icke
om den förlorade hästskon utan om hans gräbba.
— Du har en tös, som visst är i den åldern, att hon
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
