Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löften om hjälp, så snart Bårdarydarn kom bort.
Båtsman Krona var den gången hans underhuggare, som
ledde kampanjen bland skogsbönder och hantverkare.
Krona reste från gård till gård med en
brännvinskut-ting under fotsacken. Han arbetade för Överberg av
all sin kraft. Tirsholmarn segrade också, men han satt
icke länge vid rodret. Han blev alltför övermodig och
självsvåldig. Han vart ovän med prästen, som tog sin
hand ifrån honom och vände sig till Bårdarydarn. Han
kunde icke heller hålla sig riktigt väl med gästgivarn,
ty han ville icke begripa, att det var gästgiverskan,
som hade styret om händer. Kvinnan, sa han, skall
inte lära mannen att rida. Båtsman Krona var honom
väl trogen, men det hjälpte inte. Hans anseende var
inte så stort. Därtill kom att Överberg visserligen
begrep sig på fotogen och sill och kaffe, men dåligt på
jordbruk, och alldeles ingen kunskap hade han om de
kommunala tingen. Trots att han höll gillen var vecka
och bjöd på toddar, groggar och gökar åt alla, som
foro vägen förbi, så föll han redan efter ett år med
dunder och brak. Han hade åsamkat socknen stora
utgifter på arbeten, där han själv fått entreprenaderna,
skatten steg, och då hjälpte inte spenderingarna.
— Det blir för dyra gökar, tyckte Karl Persson.
— Ja, min liv och kniv och salighet, blir det så, sa
Birger i Böshult. Och som dessa sade, så sade alla de
andra bönderna, både stora och små. Bårdarydarn
återvände därför till äran och makten med större
anseende än någonsin tillförne, och Tirsholmarn måste
slagen och slokörad draga sig tillbaka. Dock var det
bekant, att han ännu drömde storhetsdrömmar.
Mäkta stor var emellertid Bårdarydarns förvåning,
då patron överberg körde upp under lönnarna på
gården. Medan Överberg lämnade tömmarna åt drängen
och steg ur vagnen, stack mor Stava in huvudet
genom kontorsdörren och ropade till sin man:
— Överberg kommer! Vi få ta väl emot honom!
Därefter försvann mor Stava lika snabbt, som hon
kommit. Hon fick bråttom ut i köket till Stina.
— Kan du tänka dig! Överberg är här!
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
