- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
130

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marn retirerade ett par steg. Han började svettas och
tog sin stora snusnäsduk och torkade sig, alltunder
det han frambringade ideliga uff, huff, uff, huff.
Slutligen stoppade han näsduken i fickan, tog åter ett steg
framåt.

— Jag skulle tro, att jag också är en bonde.
Tirs-holm är sannerligen intet Vapnö eller Sperlingsholm.
Jag kan försäkra, att jag är en bonde till liv och själ.

— Så sa biskopen också, när han steg in i fähuset
på biskopsprebendet. Men nu tycker jag, att patron
Överberg kan säga rent ut, vad han önskar. Det
tjänar ingenting till att gå här som katten kring het gröt.

— Nå, uff, huff, nå ja. Nämndeman har kanske
hört, att riksdagsman på Skedala, huff, huff, börjar
bli trött, ämnar dra sig tillbaka, sägs det...

Bårdarydarns fingrar började knacka allt häftigare
på pulpeten. Nu hade han tydligen fått räven ut på
öppna fältet. Men en räv skall fångas med räv. Den
som är slugast vinner.

Tirsholmarn tog ytterligare ett steg närmare.
Bårdarydarn gjorde en handrörelse, att han skulle sätta
sig. Tirsholmarn sjönk ned i stolen. Då Bårdarydarn
teg, fortsatte Tirsholmarn, i det han knäppte
händerna över kryckskaftet under hakan:

— Skedalarns plats kan ju ingen fylla. Men nu har
folk, ja det må väl sägas då, kommit till mig och
frågat om jag möjligen —–––-skulle–––ifall–––
ja, nämndeman förstår?

Tirsholmarn plirade som en räv. Bårdarydarn satt
blickstill, men han tänkte:

— Jaså, det var där skon klämde. Den forne
sill-och fotogenhandlaren ville till riksdagen att föra
böndernas talan. Jo, jag tackar! Efter Lyttkens på
Skedala! Bredvid Carl Ifvarsson!

Sådan fähund! Han borde egentligen köra ut den
här fotogen- och sillpatronen. En silltunna luktar
alltid av sillen, men den här stinker långa vägar. Han
svarade emellertid slugt och illfundigt.

— Skulle Skedalarn vara trött! Vad jag icke hört,

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 21:56:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free