Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Kulla-Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi ha varit dödens trälar,
vi ha varit mörkrets barn;
Satan hade våra själar
snärjda i fördärvets garn:
Nu har Jesus oss förlossat,
ormens huvud sönderkrossat.
Vässe döden sina tänder,
ryte Satan hämnd och mord;
bundna äro nu hans händer,
dödens makt tillintetgjord.
Ho med Kristus blir begraven,
uppstår under Kristi glaven.»
Baptistpsalmen lät som en glad gånglåt i
vandrarens mun. Han strålade över hela ansiktet, när han
kom, som vore han brudgummen som skulle hämta
sin brud till bröllopsfärden. När han fick se Starke
Fredrik, höjde han rösten ännu mera.
När han kom fram till Bårars-Pelle och Starke
Fredrik, blev det två handslag, som ekade mot väggen.
Prästa-Aron var far till Niklas Pårten, som var
vallgosse i Pilahult. När Aron fick höra, att det var
nämndemans i Bårdaryd son, som var kommen, räckte han
en näve, hård som eketrä, åt Stig och yttrade på ett
skogsspråk av halländska och småländska, som i
egendomlighet överträffade alla de andras:
—- Guskelöv au pris ske Herrån aut jek raukade
dek, påk.
Aron uttalade g som k, o som ö, a som o eller ao
o. s. v.
— Neklas haur talt öm dek sau meket aut du äir
ain sau sniler påk å kvek å goväri å ingte höjfäri.
Mötte Herrån hölla sin hånd över dek, aut du mau ble
ain fölkes ven å ait Hemmelens sendeningabaud te å
predeka Gus räta or å hjälpe dai fåtige au dai
betönga-de auvise dain faur den rektia väjen. Pris ske Herrån!
Och så tryckte Aron gossens hand som i ett
skruvstäd och såg med ett par ljusblå ögon in i pojkens,
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
