Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Kulla-Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Eftersom du har gått så lång väg, och eftersom
Bårars-Pelle och Prästa-Aron tala för dig, så skall jag
väl komma och se till, att ni får vatten, änskönt far
din just ingenting gjort för religionsfriheten, om han
ock inte gjort emot den, utan varit ljum.
Det var svårt att följa med i den invecklade
satsbyggnaden och de långa meningarna. Stig förstod inte
riktigt klandret av fadern. Men gubben hade lovat att
komma, det var huvudsaken. Stig tackade, i det han
reste sig, bockade och räckte handen åt den gamle.
— Jag skall väl komma om tisdag, tilläde han och
strök Stig över håret.
Nu ämnade Stig gå, men Bårars-Pelle tog honom i
näven.
— Du har lång väg hem, och det mörknar redan.
Du kan gå vilse i skogen. Vänta här några timmar,
så få vi följe. Stig beslöt att stanna.
Nu kom även den mjölnare, varom den gamle just
talat. Det var en svartskäggig, medelålders man.
Modern hade varit en torpardotter och fadern tattare.
Han kallades Svarte Mjölnaren och hade haft en kvarn
ett stycke uppåt ån. Kvarnen hade brunnit på
vårsidan, och mjölnaren stod där med hustru och åtta
ungar utan tak över huvudet, utan kläder och mat,
utan sänghalm en gång. Socknen kunde icke ta hand
om honom, ty socknen hade några änkor och en
dum-be att försörja och ansåg sig icke orka med mer.
Svarte Mjölnaren och hans hustru, Sara från Vargahagen.
hade inte haft annat att göra än att bygga en rishydda
i skogen, flytta in dit, ligga på ormbunkar och leva av
gröt, kokt på lav, mossa, rötter och spillsäd. Men
Kulla-Sammel var de fattigas både präst och
kommunalnämnd. Han tröstade mjölnaren, lät Starke
Fredrik bära dit en säck mjöl och en kappe potatis samt
började grubbla över, om man inte kunde utnyttja
bäckavattnet likaväl som åvattnet och så bygga en
liten och billig kvarn i stället för den brända, som
varit stor och skulle kosta mycket pengar att resa
upp igen.
Mjölnaren hörde från den stunden till dem, som
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
