Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Korp-Olivia och hennes gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lina och låna socker, vi ha bara sirap! Häll vatten i
krukan! Herre jestanes, inte visste jag, att du skulle
ha främmande med dig hem och allraminst
Bårdary-darns son. Glöm inte att skära ny brödkaka. Bryn
kniven! Lägg locket tillrätta på soffan ...
— Där hör du, Stig Munlås, vem Karin brås på. Mor
har mål i mun, och allt tror hon kan göras på en gång.
Men du får ta det, som vi ha det.
Snart kommo ungarna in, tvättade och i vända
särkar. Korp-Oliva gick ut och skar ungt björklöv och
enris. Hon satte lövet i spiselkarmen och strödde
enriset på golvet. När kaffet var färdigt, stötte hon med
ungsrakan i taket. En stund efteråt öppnades en lämm
i vindsgolvet, en stege firades ned, och efter stegen
följde ett par svarta fötter. Snart stod en hel sötare
på golvet.
— Detta är en av mina hotellgäster, presenterade
Oliva, sotar Efraim Melkisedek Saturnus Larsson, en
snäll karl förresten. Han betalar punktligt och
häcklar inte huset, som den uslingen till träskomakare.
Och det här, tilläde hon och pekade på Stig, är
bårda-rydsbondens påg, han är läsbarn med tösen min. De
ska gå till Herrans bord till midsommar.
De slogo sig ned kring kaffebordet. Karin kom
tillbaka från Lina, grannkvinnan, med en bit toppsocker.
Strax därefter kom en ny gäst. Det var den av Oliva
nyss omtalade träskomakaren, Nils Karlsson-Stål. Han
kallades allmänt Träsko-Nils. Sotargesällen var liten
och spenslig, hetlevrad, men vänlig, glad och nyter,
när ingen retade honom. En spelevinker, sa Oliva. Han
hade lockigt hår med lugg fram i pannan, små
spelande bruna ögon, liten tillplattad näsa, vita vassa
tänder och en fjädrande gång. Träsko-Nils var stor, grov,
skäggig, stark som en bjässe, huvudet likt en oxes,
benen som två grindstolpar. Han hade en väldig
halmhatt, som satt orubbligt liksom fastvuxen på huvudet.
Han påminde om en torvlada under ladutak. Stig
kände träskomakaren, som ibland logerat i snickarboden
därhemma. Inte väl hade Nils hunnit inom dörren,
förrän han möttes av en bredsida från Oliva.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
