Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Korp-Olivia och hennes gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sängen tre dar efter förlösandet och satte dem att
mjölka korna? sporde Oliva.
— Det var det just! hördes Träsko-Nils. Och när
de gamla gubbarna om hösten inte orkade slå raskt
nog, så gick han bakom och fortade på med ridpiskan.
— Ja, den här ryttmästaren, inföll husaren, var
inte stort bättre han. Han la spik och nubb under
sadlarna på hästarna för att roligt åt, när husarerna
kastades i backen. Eller också petade han in en tordyvel
i rumpan på en häst, så att den fick koller och inte
kunde styras. Det var mer än en husar, som slet ont
för hans skull. Han stack sabeln mellan benen på
husarerna och sa: »Hoppa, lilla bonddjävul, du behöver
morsjon!» Men häromdagen fick han min själ själv
hoppa.
— In i helvetet, tillfogade sotarn. Hade jag en sådan
där bondplågare, så skulle jag pröva, om han dög till
skorstensruska.
Sotarn var åter uppe och dansade. Han var arg, så
det fräste om honom.
Det började nu mörkna och ett avlägset mullrande
tydde på åska. Stig reste sig för att komma iväg,
innan ovädret bröt löst. Karin sprang till fönstret.
— Himlen är svart! Du får vänta, tills det gått över.
— Jag hinner nog hem, innan åskan kommer,
menade Stig och såg sig om efter sin mössa.
I detsamma kom en virvelvind, ovädrets förebud,
ryckte upp dörren, jagade upp ett moln av sand och
grus på vägen, böjde buskarna till marken och
skakade trädkronorna. Det sjöng och pep i väggspringorna.
En dov orgelton kom ur spiseln från skorstenen. Strax
efter skar en blixt genom rymden, och efter stund
hördes åskdundret, nu mycket närmare. Det började
regna, och regnet tilltog allt häftigare. Stig satte sig
åter. Det var för sent att bege sig på hemväg. Ovädret
fick gå förbi. Oliva stängde dörren.
— Att det skulle bli oväder på denna hetta, kunde
en begripa, hördes husaren.
— Äska före döpardan betyder torka och missväxt,
menade Oliva.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
