Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Korp-Olivia och hennes gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derliga kostym tog Knalla-Johannes plats vid bordet.
Där satt han nu och drack kaffe samt doppade svarta
brödskivor. Han mådde som en gammal häst i en
havrekrubba. Men Karin skrattade, när hon såg
honom, så hon höll på att gå åt, och hon lockade även
sotarn och husaren och till och med Stig att skratta.
Knallen utgjorde också en kostlig syn. Skjortan
räckte icke på långt när till knäna, och för övrigt
hade han endast ett par smorläderstövlar.
Knalla-Johannes hade inga fördomar. Han såg i sin lustiga dräkt,
sina ludna ben, sin hönehals, sitt virvelskägg, som
icke sett kam eller sax på åratal, sin sylvassa näsa
och nästan lika spetsiga haka, sitt tunna röda hår och
av värk knotiga händer ut som en av kaspergubbarna
på Marsjö marknad.
— Ja, ja, gåskarlen är också kar, fast han inga
byxor har, skrek sotarn.
Stig tyckte dock icke, att han blott var att skratta
åt. Han såg mera ömkansvärd ut än löjeväckande.
Knalla-Johannes fick av husaren en jamare i
kaffet, och Karin gick efter en sjal åt honom.
— Nu mår man som en piga i bruasängen,
kvittrade Johannes, strök sig om skägget, smackade och
slog sig på de skramlande knäna.
— Ja, när det åskar och regnar ute, är det gott i
Korpans gästgivargård, åtminstone när kaffepannan
står på elden och en av kungens husarer kommer med
lommaflaskan, svarade Oliva. Men bruasäng har jag
fördöme mig inte att ge dig, Johannes. Många friare
har jag haft, sen Nils-Petter blev dö, och alla ha fått
nej, för likare karl får jag i alla fall inte.
— Annars tycker jag, att du och jag skulle passa
bra ihop. En grosshandlare och en gästgiverska. Det
bleve väl ett par, som skulle ta sig något ut, tyckte
Johannes.
— Så gammal som du är, Johannes, så får du allt
nöja dig med att fånga loppan i tröjan och inte i
musabusken !
Det värda publikum skrattade åt den mustiga
repliken.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
