Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Korp-Olivia och hennes gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och själ med i samtalet och tyckte särskilt om
knallen. Han tyckte, att gubbens drömtydning var finurlig.
Han beslöt att pröva gubben.
— Jag drömde, tog Stig till orda, att en skräddare
sydde kläder till mig, men rocken vart alldeles för
liten. Jag fick ett par skor av honom i stället, men
skorna brann upp och skräddaren vart skyldig mig
rocken.
— Där fick du allt en nöt att knäppa! skrek sotarn.
Klarar du den, så klarar du mer, än du ser ut för.
Knallen funderade en stund. Han såg ut som en
trollkarl, där han satt. Slutligen tog han ordet.
— Skräddare betyder elaka släktingar och rock är
lika med fattigdom.
— Tre marks skräddare, sju marks skada! sköt
sotarn in, han tålde inte skräddare.
— Skäll inte på skräddare, avbröt Oliva, ty
skräddarna hörde till hennes kundkrets. En fem styvers
skräddare kan göra en hundra dalers karl, men en
sötare kan förstöra en greve.
— Skor betyder resa, fortsatte knallen och eldsvåda
är detsamma som tvedräkt och hat. Skuld är lika
med vänskap. Det betyder, att du kommer att få emot
dig din släkt och blir fattig. Efter tvedräkt far du
härifrån. Du får deras hat, vars kärlek du skulle ha, och
ovänskapen består i långa tider.
Alla skakade på huvudet åt knallen, somliga
skrattade också åt honom. Blott tattaren satt tyst och
orörlig i sitt hörn.
— Nu högg du allt i sten, knalle, sa Oliva, för pågen
här har de likaste och rikaste föräldrar i socknen.
Aldrig blir han arvlös. Aldrig har ovänskap rått i
bår-darydssläkten.
— En ska aldrig säga aldrig, varnade Johannes.
Släkten är värst, när den väl kommer i farten, sa
grisen, när mor hans trampade honom i lorten.
De andra skakade dock avvärjande på huvudena.
Ovettet började hagla över den stackars knallen.
Karin måste till sist ta honom i försvar och säga, att det
är väl lätt att ta fel.
:210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
