Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fundighet. Men mot sina ståndsbröder och
klassfrän-der, som han gjort så mycket gott — nej här skulle
ärligheten vara längst.
— Tror jag det, för den slits minst, replikerade
Dansk och avrådde.
Bårdarydarn trodde sig dock kunna övertyga
flertalet om nyttan av, att denna stora färdeväg byggdes.
Han visste, vad han riskerade, men han beslöt att taga
risken. Försiktighet är en dygd, men våga är ibland
bättre än vika, och den som trampar allra försiktigast
fastnar ej sällan i träsket.
Till beslutet bidrog även en annan omständighet.
De häftiga tullstriderna i riksdagen hade börjat kasta
sin skugga framför sig även ute i landet. Bårdarydarn
hade varit och var en ivrig frihandlare liksom
flertalet av de gamla bondehövdingarna. Men han kunde
icke förneka, att icke godsägarnas häftiga och
energiska arbete för tullarna började göra en viss verkan
särskilt bland de mera förmögna bönderna ute på
slätterna och i dalarna. Ännu voro visserligen
skogsbönderna obesmittade av denna nya lära, som i själva
verket — så hade Aftonbladet skrivit — ingenting annat
var än ett försök att göra stölden från den fattige till
ett lagligt näringsfång för den rike. Det kunde tänkas,
att denna rörelse, som de rika satt i gång för att göra
sig ännu rikare, skulle kunna gripa omkring sig och
ställa alla andra frågor i skymundan. Visserligen
trodde han inte, att det någonsin skulle kunna lyckas
godsägare och storpatroner att vinna allmpgen och
framför allt icke bönderna i de fattiga skogssocknarna för
detta gudlösa rofferi. Men Tirsholmarn hade börjat
arbeta av alla krafter för spannmålstullarna och
skildrade, när han kom åt, Bårdarydarn såsom en
bondefiende, just därför att denne icke var för tullarna.
Tirsholmarn var å andra sidan en ivrig vän av
järnvägen. Icke därför att han såg på socknens bästa och
hoppades på dess utveckling genom en ny
samfärds-led, utan därför att han ägde och alltjämt inköpte
hemman med stora skogar, vilkas utnyttjande han
genom järnvägen hoppades på. Finge Tirsholmarn
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
