Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petter i Loshult, höjde ölglaset och skålade med
gästgiverskan.
I samma ögonblick trädde Bårdarydarn med sin son
genom dörren. På ett ögonblick var allt förändrat. De
högljudda samtalen avstannade. Gubbarna döko ner i
matskrinen eller började tala om stutar och hästar,
drängar och pigor. Gästgiverskan allena ställe sig
bredbent i dörren till köket och mönstrade med stursk
min och illfundig blick den inträdande. Hon var
beredd på fiendens ankomst. Men häradsdomarn
låtsades ingenting märka, utan gick med värdighet fram
och hälsade hövligt på gästgiverskan. Därefter gick
han runt krogsalen och tryckte allas händer. Det
syntes, att bönderna tyckte att de hade en man
framför sig, vars make icke var lätt att finna. Det är nog
bara lögn, att han skulle vilja ha den där dyra banan,
tänkte de. Fy tusan, en sån gästgiverska, att sätta i
folk lögner! Vänta bara, snart skulle Bårdarydarn ta
ordet. Han skulle nog läsa lagen för de där herrarna
från stan, som ville driva bönderna till fattighuset.
Gästgiverskan läste deras tankar och beslöt att
genskjuta dem. Här skulle striden stå. Nu, Bårdarydare,
tänkte hon, är du mogen! Hitintills men icke vidare!
Här skola dina stolta böljor sätta sig. Du vill i ära
och rykte gå förbi Sig Folkesson, min far. Du vill
ställa honom i skuggan, han som var förmer än hela
denna socken. Men om inte Vår herre ser till, att
ljusen snytas, så lär väl jag göra det. Hon steg rakt
fram till häradsdomarn, slog honom på axeln, spände
ögonen i honom, log och sade:
— Jaså, häradsdomarn skall hit och få oss med på
den nya banan? Nog för han kan mycket, men att få
oss med på att bli fattighjon allesammans, det går nog
inte! Ryktet förmäler, att häradsdomarn skall tacka
Skedalarn för sist. Kanske socknen ska betala den
nya värdigheten?
Skotten träffade. Häradsdomarn ryckte till. Men
han var icke lätt att bringa ur fattningen. Han hade
varit med i många duster, och han var van att få sina
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
