Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marsjöbonden hade i varje fall känt sig övertygad.
Men efter konsul Antonsons anförande började han
vackla. Till och med Marsgårdarn kände sig efter det
antonsonska talet böjd för att lägga ner sin röst. Han
hade en rebell i sin själ och den började spotta och
fräsa. Trodde herrarna i staden, att bönderna voro så
enfaldiga som konsul Antonson inbillade sig, så kunde
de gott själva dra båten i land. Nog för att en
järnväg gagnade även landsbygden, men att påstå, att
staden och staborna bara skulle ha nackdelar och besvär
för dess skull, det var dock något för starkt.
Gästgiverskan, som stod i dörren och lyddes till
förhandlingarna, gnuggade händerna, när hon hörde konsulns
tal. Ordföranden hade fått en dyster uppsyn. Han sade
till sig själv, att nu höll den förbannade Antonson på
att förstöra alltsammans. Utan att avvakta, att
Bårdarydarn skulle begära ordet, lämnade han detsamma åt
denne. Bårdarydarn såg en smula förbluffad ut, men
reste sig och talade:
—- Av den siste ärade talarens ord framgår, vilken
betydelse denna järnväg har just för oss bönder. Ty
han talade såsom den gör, som önskar att få fram ett
avslag. Uppenbart är, att staden och staborna ensamma
vilja bygga banan och ensamma inhösta
förtjänsterna. Detta skulle vi mycket väl kunna unna
köpmännen i staden, om vi icke själva vore intresserade
av att ha något att säga till om. Både i fråga om
banans sträckning, stationernas antal och belägenhet,
fraktpriser och tågturer. Skulle vi själva icke skaffa
oss något inflytande genom aktieteckning från
socknens sida, så skulle vi avhända oss våra rättigheter till
medinflytande. Staden ensam skulle diktera alla
villkor. Så enfaldiga kunna vi ändock icke vara. Denna
järnvägs betydelse blir stor för bygden. Vi måste
själva skaffa oss ett ord med i laget. Jag instämmer
till alla delar med vår högt ärade riksdagsman, vars
outtröttliga arbete för vår sak, vars insikter och
erfarenheter tala bättre än alla ord.
Bårdarydarn satte sig. Riksdagsmannen såg
tillfredsställd ut. Konsul Antonson och stadsherrarna
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
