Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verskan log över hela ansiktet. Vad ingen man
tidigare förmått, vad Tirsholmarn gått bet på, vad
båtsman Krona icke orkat, det hade en kvinna mäktat:
Bårdarydarn var slagen.
De närvarande troppade ut ur salen. Ute på
gårdsplanen bildades grupper, som diskuterade utgången.
Alla tyckte det var en märklig händelse. Men
Skeda-larn svor på, att bönderna skulle få långt till stationen,
när trots allt järnvägen komme till stånd.
— Det är ena kanal jer! sa Sävenbom till Antonson,
ty han ville passa på att ställa sig in hos den mäktige
konsuln.
— De förstå icke sitt eget bästa, svarade med sin
vanliga milda röst den lille grosshandlarn i spannmål
och kaffe.
På hemvägen undrade Stig, som varit med som
skjutspojke för fadern och setat i ett hörn i salen
under överläggningarna, om icke detta betydde en
sammansvärjning mot Bårdaryd.
— Det är möjligt, då få vi ta upp striden än en
gång.
Stig hade länge levat på spänd fot med fadern efter
händelsen med Kulla-Sammel förra året. Han hade
icke kunnat tåla sin far sedan dess. Men nu var den
striden glömd. När fienderna rustade sig mot
Bårdaryd, då måste han vara med, då måste han stå vid
faderns sida. För första gången efter historien med
Kulla-Sammel såg Stig med beundran på sin far, där
han satt bredvid denne i vagnen. Eld brann i de djupa
ögonen, dessa stora isgrå ögon. Bårdarydarns läppar
voro hopknipna till ett smalt streck. Stig erinrade sig
Dansks ord: Din far är sådan, att han aldrig ger sig.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
