Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen av bygden i själva dalen vid den nedre sjön.
Gården var en av de större och bättre i bygden, väl
skött. Manhusbyggnaden var långsträckt, vitmålad,
sticketäckt och omgiven av en gammal trädgård inom
tjocka mossbelupna stenmurar. Vid ena sidan låg en
hage av sekelgamla björkar. Stora landsvägen löpte
genom gårdsplanen och skar mangården från den
rödmålade ladugården, som låg ett stycke därifrån.
Framför ladugården stodo nio väldiga lönnar och vid dess
kortsida mot öster en gammal ihålig hägg och strax
bredvid ett ännu äldre, mossbelupet päronträd av det
gamla grova och tunga slag, som nu snart är
försvunnet. Från gården löpte åt norr och söder de gamla
mellan stenmurar lagda fägator, som ledde förbi
åkrarna ned till ängarna och utmarkerna. Gården födde
tio kor och två hästar samt ungnöt, får, getter, höns,
gäss och ankor. Till gården hörde en liten lanthandel.
Den store Lars Brand, Sig Folkesons besegrare, hade
köpt denna gård åt den yngre av sina söner. Ty
gästgivargården skulle ju Sven ha. Marsgårdarn var gift
med en prästdotter uppifrån västgötagränsen, Kerstin
Gudmundson, liten, bräcklig, ömtålig. Man brukade
skämta över, att hennes ättefader var Lasse i Gatan,
Karl XII:s sjörövare, adlad för sina rebellbragder och
sin kamp mot Tordenskjöld. Lasse i Gatan eller Lars
Gatenhjelm var för övrigt från samma Onsala i norra
Halland, där den svenska sekterismen sedermera
uppstod.
Marsgårdarn var hållen för att vara en smula
rabulist och frifräsare. Han hade varit god vän med den
gamle byskollärare, som slutligen avsatts för rebelleri
och irrlärighet. I denna landsända finns blott tattare
och upprorsmakare, påstås landshövdingen en gång ha
sagt till biskopen, när de överläde, hur de skulle få
bukt med ogräset i örkenbygden. Marsgårdarn hade
som alla andra jordbrukare slutit upp kring de
halländska bondehövdingarna Ifvarsson, Lyttkens och
Bexell, men av dessa höll han mest på den sistnämnde,
den originelle nordhallänningen, som aldrig lade
fingrarna emellan. Bexell var en friseglare med egen
vim
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
