Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doften och förtätade stämningen. Därute blev det allt
mörkare. Där for oktobervinden fram. Där blåste
nordan i lur. Men den gick ändå hem och lade sig till
kvällen. Värre var det med västan, den pinte både
dag och natt. Men i boden var lä och ljus. Kunderna
gjorde sig därför ingen brådska. Här kunde de sitta i
timtal, prata och kannstöpa, gräla och skämta,
munhuggas och filosofera.
— Nej, se västgöten! skrek Vinnaltarn, när
Knalla-Johannes trädde in.
— Go kväll, hälsade Johannes.
— Go kväll, svarade de andra.
Johannes satte från sig knallalådan, gick laget runt
och hälsade, ty han var en hövlig herre och en köpman
även han. Strax efter Johannes kom Karolina på
Agaton för att köpa socker och fotogen.
—- Bara karlfolk, då är det ingenting att vara
bangen för, tyckte Karolina och skrattade. Västgöten
är väl värst, kan jag tro, tilläde hon, för han har väl
Hin i lådan.
— Jo, vad han har, om det får vara en passande
fästman? svarade knallen och fiskade ur lådan upp
en flaska med ett gummilock. I flaskan, som var fylld
med vatten, dansade, när man tryckte på
gummi-locket, en liten svart sate av ihåligt glas. Leksaken
kallades »Fan i flaskan», och drängarna brukade köpa
den för att skrämma och skämta med pigorna.
— Ja, om man icke vetat det förr, så vet en det nu,
att fanen är västgöte född, tyckte Vinnaltarn, som en
gång blivit lurad av knallen och ville betala den gamla
osten.
—■ Och att hans mor var småländska, det kan jag
intyga, svarade Johannes. Han visste, att Vinnaltarn
var född i Lidhult andra sidan gränsen.
— Hör på gott folk, skrek Krona, så skall jag säga
vad som skiljer en västgöte från en smålänning.
—- Låt höra gubbar, skrattade Högboda-Petter.
—-Jo, se, bullrade Krona, en västgöte det är fan,
när han går ut på viggarstråt, och en smålänning är
fan, då han kommer tillbaks.
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
