Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så gäller det att lägga sig efter jorden och bli där,
tills hanen gal.
— Präster och skollärare säger, att allt det där är
Satans påhitt och idel lögn, tilläde Döderman, men jag
vet nog, att mycket är sant.
— Ja, undervisade dödgrävarn, en del är sant och
en del är lögn, som allt här i världen. Förr trodde
folk på mycket, som de nu inte tro på. Och nu tror
folk på en hel del, som ingen tror på om några år.
Men detta, som jag nu skall omtala, är livsens levande
sanning, för det har jag själv varit med om. När
gamle Tattar-Järven vart ihjälslagen, vart han
begraven utanför kyrkmuren. En natt gick jag till
kyrkan för att se, om den var ordentligt låst. Det var
när kyrktjuvarna härjade och stal allt silvret i
Halland och Småland. Men den behöver inte frukta
bränna inne, som hänga skall. Kyrktjuvarna blev fast
i sinom tid och fick väl för att snattat i Guds apetek.
När jag gick förbi muren, låg en dödskalle där. Jag
trodde, att det var någon, som hörde till benhögen.
Jag tog skallen och kastade den i högen vid sakristian
och sa: »Bli där du ska va». När jag så gick hem igen,
låg jagu skallen på muren igen. Då vart jag arg. »Va
fan vill du här?» sa jag och skulle till att ta och
kaste den tillbaks i benhögen. Då slog den tusan ihop
tänderna så det skallrade i muren. Då undrade jag,
om det kunde va gamle Järven. Jag tog och läste
Fader vår över honom och sen dess har skallen inte
synts till.
— Ja, ja! Där ser en! Det är mycket som är sant
som ingen vill tro! nickade Petter.
Nu tog korpral Dööd ordet. Han ville inte vara
sämre än Bekomsel.
— Att inte allt är lögn, kan jag berätta för er. Jag
var en gång i min ungdom i Karup på en fältmanöver.
Det var i glädjens och syndens tid. Gud förlåte mig
mina felsteg såsom han gör med alla syndare och gör
svart själ till vit. Jag var korpral och höll mig till
kvinnor och vin, som korpraler och båtsmän för sed
ha, Gud bättre dem!
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
