Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde till dessa. Det var kort väg till båten, och strax
över sjön låg gästgivaregården.
När de kommo till bron, fanns emellertid ingen båt
där. Någon fiskare eller vandrare hade väl lånat den.
Stig, Maria och den gamle båtsmannen sökte
förgäves utefter stranden. Krona försäkrade, att han
snart skulle bringa upp en annan båt. Han visste
var Bekomsels eka låg. Han gav sig iväg utefter
stranden, snubblade bland stenarna med träbenet,
skrattade och svor omväxlande, sjöng en stump, plumsade
i vattnet ett tag, slöks av dimman och kvällsmörkret.
Stig och Maria gingo åt motsatta hållet att leta
efter den bortkomna båten. När de gått en stund
funno de en snipa, som tillhörde Ekedalens by. De
holade och ropade efter båtsmannen, men fingo intet
svar. Till slut trodde de, att gubben blivit trött och
gått hem eller krupit in i en lada, litande på att Stig
hjälpte flickan till rätta.
— Farväl och tack för hjälpen, jag hittar hem
ensam. Maria räckte Stig handen.
— Nej, jag följer med.
Stig hoppade i båten och stötte ut från land.
Det silregnade och dimman låg tät över vattnet.
Det var svårt att se kursen i mörkret. Stig rodde.
Maria satt på toften mitt emot Stig. Hon tyckte, att
han höll fel kurs. Hon tog fast årorna för att hjälpa
till att ro och samtidigt hålla den rätta leden. Hon
lade sina händer över hans.
De hade rott en god stund, då de plötsligt tornade
mot land. Det var en sandbank. De visste icke, var
de voro. Stig plumsade i vattnet och gick i land
för att se efter, var de befunno sig. Efter en stund
blev Maria orolig, ty hon hörde icke av pojken. Hon
gick i land att söka. Vattnet räckte henne till knäna,
ty det var långgrunt, och båten hade ränt upp på
ett rev.
Efter en stund kom Stig tillbaka.
-— Vi är på Fårön. Jag har gått ön runt.
— Då ha vi ett gott stycke hem. Vi ha kommit
ur kursen.
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
