Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde kapitlet
SONEN OCH DOTTERN
Stig!
Det var mor Stava, som ropade. Hon stod på
kökstrappan till Bårdaryd och höll händerna som en tratt
för munnen.
Mor Stava fick intet svar. Hon ropade ånyo med
långt utdragen ton.
— S-t-i-g ! Var håller du hus?
Men intet svar kom.
— Nu har han förstås fått tag i en bok igen,
muttrade mor Stava, satte händerna i höfterna och
spejade från den ena längan till den andra. Under
tiden fortsatte hon att tala för sig själv.
— Se han är då skapt att bli präst, det har jag
alltid sagt. Jämt hänger han över boken och
varken hör eller ser. Om jag ändå begrepe, varför far
inte vill skicka honom till storskolan i stan? Prästen
vill att han skall studera. Det minsta han kan bli
är präst och kanske biskop med tiden.
— Men Stig då! Stig!
Mor Stava skrek så högt hon orkade, men hon fick
intet svar.
— Jag har då aldrig hört på maken en sådan pojke.
Han får ju ingenting i sig på det viset. Tänk om han
blev biskop, fortsatte moran sin monolog, då skulle
han allt göra sin mor en stor ära. Då skulle hon
gå före både prostinnan och kronofogdeskan till
nattvarden och på gillen. Jaja, det är synd att klaga.
Förlåte mig Gud min oförnöjsamhet, men Djävulen och
världen släpper inte sitt tag i en fattig själ. Alltid är
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
