Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnämt släkte, de gamla köpmännen och
hantverkarna i städerna. Många ha kommit från England och
Tyskland och Danmark, och fört med sig mycket
nyttigt. De ha haft kunskaper, gosse.
— Pastorn tycker, att åtminstone Stig ska bli präst,
insköt Klas Otto.
— Det är bättre att bli köpman eller
skeppsbyggare eller fabriksmästare eller bruksförvaltare eller
lärare men helst agronom, d. v. s. jordförbättrare. Men
till allt detta behövs kunskaper. Andra än vi ha. Och
ett annat styrelsesystem, ett sådant som i Amerika.
Samma utgångsport för alla och fri bana. Rösträtt
för alla! Det där om rösträtten, det blir den stora
frågan.
— Det viktigaste tycker jag — genmälte Stig —
är att söka lista ut vad som ligger bakom allt som
syns. Prästen säger, att detta ska vi överlåta åt Gud,
som ser allt och vet allt. Men jag tycker, att det är
ingen synd att fråga Vår herre, som vet allt och
kan allt.
—- Se, prästerna vill ha all lärdom för sig, tyckte
handlarn. Jag tycker om trevliga och frisinnade
präster som Linné i Eldsberga, men schartauanerna
kan jag inte tåla. De förstår sig icke på köpenskap
och siffror. De sätter anden i finkan. Frågan är fri,
gosse. Men man ska inte fråga Vår herre om allt. Vår
herre kan inte göra fel, men han tar ofta miste. Han
vet allt, säger prästerna, men han har glömt en hel
del. Teologiken ska man förresten lämna åt prästerna.
Börjar vanligt folk syssla med det ämnet, så börja de
grubbla och bli tokiga som Kulla-Sammel, så god
skalle den där gubben än har. Vår herre är bäst på
avstånd. Och djävulen är en ful gubbe, som prästen
skrämmer bönderna med.
En dag kom Stig till Marsgården, då alla voro borta
utom handlarn själv, som var i boden. Mor Brand,
som var klen och svag, hade kort förut rest till
Unna-ryds brunn, och pojkarna voro ute på fiske. Handlarn,
10 — Bonden, och hans son
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
