Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terskan Skog-Börta. Men Marit kunde icke styrka
det inför rätta, och arv hade hon i alla fall icke rätt
till. Vi höllo av varandra i många år. Så som jag
hållit av Marit, har jag icke hållit av någon annan
mer än dig, Maria. Men en natt under ett
skördegille här på gården, fann man henne och din far
tillsammans. Sedan råkades vi aldrig. Hennes
tattar-blod förde henne allt djupare ned. Till sist slog hon
sig samman med Jörgen Ödman, den där jägaren och
slagskämpen, och de båda togo till slut livet av förre
länsmannen. Hur det slutade vet du. Bägge blevo
skjutna av vakterna, när de försökte rymma. Men
vad du icke vet är, att din far aldrig efter det där
skördegillet kunde glömma Tattar-Marit.
—• Du menar att Stig ...
Maria mera gnydde än talade.
— Jag vet ingenting. Jag vet blott, att min syster
fick ett barn. Kanske var Ödman far till det. Marit
sa så, men ingen vet, vem som är far till ett barn.
— Mor! Sluta mor!
En dov ångest pressade bröstet som tunga stenar.
— Ingen skulle kanske vetat om barnet, fortsatte
modern, men för många år sedan, när den gamla
Häggan låg på sitt yttersta, lät hon kalla på mig. Den
gamla tattarkäringen närde ett osläckligt hat till oss
alla. Triumferande berättade hon, att Marits son var
Stig på Bårdaryd, och att med honom skulle tattarna
hämnas på alla sina fiender. Från den stunden fick
jag ingen ro i själen. Jag sporde mig ständigt: vem
är far till Marits son?
— Men Häggan, visste icke hon ...?
— Hon gjorde antydningar, men hon talade
oredigt, det led mot slutet, och hon blandade ihop
Ödman och din far och gubben Sibelius.
— Men far?
— Har alltid förnekat. Men hur skall jag kunna
tro honom. Du har sett honom, du hör honom...
Nerifrån krogstugan hördes Hunsbergs-Falkens allt
vildare skrik, drängarnas svordomar och grälet om
10* — Bonden och hans son
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
