Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från rännet en piglockas toner, glada och lustiga,
dränkande i sin yra den sorgmodiga låten från den
övergivne ynglingen i stallkammaren, vars arma fiol trots
larmet icke kunnat tystas.
En efter annan körde bönderna hemåt efter rasten
på gästgivargården, men nya kommo i stället från
staden, så att gården alltjämt förblev lika full av fordon
och karlar. Det började skymma. Ungdomen kom
dragande landsvägen förbi på väg till bron för att dansa.
Den gjorde ett uppehåll utanför gästgivargården.
Pojkarna ville ha sig en sup eller en mullbänk.
Av en eller annan anledning hade ett gräl uppstått
bland en klunga karlar vid en av knutarna. Ingen
kunde säga, hur det börjat. Ingen visste heller, vem som
börjat. Därom tvistade ivrigt och högljutt de lärda:
Döderman och Knalla-Johannes. Den förre påstod, att
den lille sotarn blivit ursinnig över en pik från
Träsko-Nisse. Denne skulle ha antytt, att sotarn skulle vara
far till den unge, som Korp-Olivas äldsta tös kommit
hem med från Slottsmöllan. Då hade det tagit eld i den
lättantändliga Lasse Sötare. Han hade flugit på
Trä-sko-Nils och gett honom en dansk skalle, så att två
tänder på en gång flugit ur munnen. Efter hand hade
slagsmålet blivit mera allmänt.
Knalla-Johannes hade en annan uppfattning, och
han förfäktade den med en lärdom och sakkunnighet,
som ingav den allra största respekt. Enligt honom
hade sotarn och Kalle Oxblåsa, som nu var dräng på
gästgivargården, dragit fingerkrok. Sotarn drog upp
Oxblåsan. Då hade Träsko-Nisse passat på att knuffa
till sotarn, som han hade ett horn i sidan till. Ty de
voro rivaler om Korp-Oliva. Och då hade slagsmålet
varit i gång.
Somliga av åskådarna togo det hela mera
humoristiskt. Det här var blott ett något eftertryckligt gräl
och borde ses såsom den muntration det var. Andra
togo det på blodigt allvar. Det var de som fingo släppa
till skinnet. Hunsbergs-Falken var i sjunde himmelen.
Än stred han på ena sidan och än på den andra. Ficke
Fan och Ågårds-Pelle, han Slickepotten, som nu voro
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
