Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpet, ty pengarna hade icke räckt. Men nu var det
klart. Han skulle flytta dit till nyåret. Han och
Lill-Anna. Och nu tänkte han blott på, hur han skulle få
ihop sista delen av avträdessumman åt förre torparen,
hur han skulle få något över till en säng, ett bord och
ett par stolar, till litet linne och husgeråd. Och så
skulle han ha en ko och en gris och till kläder åt
sig och Anna till bröllopet. Ty Lill-Anna ville ha ett
bröllop, icke bara en resa till prästen.
—- Ska du ha mig, ska du gifta dig som bonde icke
som torpare, hade lillpigan sagt. När Lasse gjort
invändningar och menat, att de icke skulle göra sig
bättre än de voro, så hade Lill-Anna knyckt på
nacken.
— Ha vi tjänat på Bårdaryd, så är vi lika goda
som bönder, om vi också börjar med ett torp i skogen,
svarade hon.
Hon lät morsk värre, men så var hon icke heller
alldeles barskrapad. Hon hade i sin kista trettiosju
kronor, som hon sparat ihop skilling för skilling.
Lasse hade icke haft mer än etthundrasjuttio, och
ändå hade han varit på Bårdaryd i tretton år och
gnidit på tolvskillingarna värre än en västgötaknalle,
åtminstone nu på sistone.
När lillpigan inte fick klart besked av Lasse
angående gästgiverskans besök, gick hon till Dansk.
Hon var icke den, som gav upp en sak i första hugget.
—• Du ska inte lägga dig i husbondens
angelägenheter, gräbba, men så mycket vill jag ha sagt, att
viktiga saker och stora ting ha de nog talats vid om,
så länge som hon stannade på gården. Det rörde nog
både socknen och häradet och kanske mer till, nickade
Dansk och såg menande och hemlighetsfull ut.
— Du tror inte det rörde sig om kärlek och
äktenskap? sporde Lill-Anna och satte näsan i vädret.
— Nej, nu troer jej, du är gal, fanden anacke, pie!
skrek fördrängen på halvfynsk dialekt. Han talade
alltid med den där brytningen, när han blev häpen,
arg eller upprymd. Han tilläde:
— Tror du, ditt tovlige männeske, att den sadans
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
