Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig gick och väntade, att Maria skulle komma
tillbaka. Men hon dröjde borta. En ny vår kom och
gick. Sommaren började skrida fram. Han hade fått
hennes adress av Klas Otto, och till slut skrev han
några rader till henne. Efter ett par veckor kom svar.
Det var ett kort, kärvt brev. Hon hade ändrat sig,
han skulle icke tänka på henne mer.
Stig sörjde den förlorade Maria. Men ingen märkte
något. Han dolde sin sorg och sin smärta i sitt hjärta.
Han blev blott än mera sluten än förut. Han hårdnade
till. Hans själ blev upprorisk mot Gud och
människorna och hela världen.
Stig fortsatte emellertid att tillsammans med Klas
Otto studera för prästen. De blevo varandra alltmer
olika, de båda pojkarna. Detta framgick alltjämt av
de böcker de helst läste. Klas Otto hade gjort slut
på alla böcker i prästens lår och slök nu allehanda
engelska och skotska ballader, norska folkvisor och
andra dikter, som den nye klockaren hade haft med
sig. Denne var ung och litterärt intresserad. Han hade
en hel hylla med poesi. Han hade Schillers skådespel
och Walter Scotts romaner. Klas Otto levde, kämpade
och sörjde med Wilhelm Tell, Maria Stuart och
Jungfrun av Orleans, med Ivanhoe och Bruden av
Lamer-moor.
Klas Otto kom i allt häftigare diskussioner med
sin far. När handlarn icke kunde få sin son att läsa
praktiska ämnen, ville han åtminstone att pojken
skulle läsa historia och geografi, Upptäckternas
Annaler och Uppfinningarnas Bok, icke dessa usla
dikter och romaner utan all mening. Handlarn höll
före, att de, som skrevo vers, voro mer eller mindre
rubbade till förståndet. De, som författade romaner,
kunde han visserligen tolerera och August Blanche
gillade han, men poeter och romanförfattare måste
betraktas som mer eller mindre onyttiga varelser,
vilka förödde tiden med flärd och lockade ungdomar
bort från livets förnuftiga vägar. Klas Otto återigen
förklarade, att ingenting hade något värde utanför
litteraturen och särskilt poesien, att de, som icke be-
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
