Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färder, om alla han råkat. Han tyckte icke synden var
så stor, när han tänkte på, vad det gällt.
Döderman drog den hösten sina sista visor och
betalte för sista gången räntorna på sina himmelska
lån. Han stöp på landsvägen borta i Femsjö socken.
Han hade icke ens haft några trasiga ungar att vandra
hem till, men han hade haft minnena från Skedala
hed, och han fick trösta sig med dem. Till och med
när han var död, skämtade folk med honom för det
ödesdigra namns skull, han hade fått.
— Tänk, inte trodde man, att Dööden skulle gå i
graven, tyckte Vinnaltarn.
—- Nu har han allt förlorat udden ändå, log
Slug-Anders. Eftersom prästen var sjuk fick klockarn läsa
honom i jorden. Med en gammal korpral var det inte
så noga.
Korp-Oliva hörde till dem, som klarade sig. Men
hon hade det svårt, sen äldsta tösen kommit hem med
en unge i famnen.
— Gud har gott om små kräk, men han glömmer,
att de ha glupska gap, vrenskades Oliva. Tösen och
ungen fick en av bingarna på löftet, ett av de s. k.
hotellrummen, ty där nere kunde hon icke ligga. Där
låg sotarn. Han hade friat och fått ja. Oliva kunde
inte motstå längre. Träsko-Nils hade hon prövat och
funnit, att han icke höll måttet. Där funnos nog de,
som sade till Oliva, att hon borde hålla sig i skinnet.
— En är ju inte mer än människa ändå, och
naturen ska ha sitt, svarade hon. Och så flyttade sotar
Larsson ned och övertog både Oliva och hotellrörelsen.
Ljuse Mjölnarn och Vinnaltarn tyckte icke om, att
gästgiverskan grävt ner stridsyxan mot Bårdaryd.
De kunde icke begripa, vad som flugit i gästgiverskan.
De hade hört talas om hennes resa till Bårdaryd och
misstänkte satans arga list. Ähja, hon är som alla
andra. Man ska inte sätta sin lit till folk. Och
fruntimmer är fruntimmer, det kunde en väl veta på
förhand. De varnade handlarn på Marsgården. De trodde,
att Bårdarydarn mutat gästgiverskan, och att det
skulle bli krig mot handlarn nu i stället. Ty att det
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
