Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade följt de stora slagen i riksdagen mellan
protektionister och frihandlare med samma
intensiva intresse och spänning som brödabonden följde
ett slagsmål mellan drängar och gesäller. Han
fruktade, att när den sjuke hövdingen Carl If var sson
stege ned i mullen och med honom hans livvakt av
frisinnade gammallantmannapartister, så skulle de
nya tullärorna och med dem allt annat reaktionärt
djävulskap vinna insteg och förvandla detta Halland,
frihetens stamort, till en mörksens kula, där snart
endast städerna lyste som facklor i mörkret. Hans
store fiende blev därför icke Bårdarydarn utan
Tirsholmarn.
Tirsholmarn hade alltid varit en ivrig partigängare
för tullarna och de andra nya politiska lärorna: ett
starkt försvar för fosterlandet med allmän värnplikt
och tummen på ögat på norrbaggarna, som började
resa borst. Liksom Bårdaryd var ledare i bygden för
det gamla lantmannapartiet, som hade frihandeln på
sin fana, var Tirsholmarn ledare för det nya
lantmannapartiet, som i tullarna såg landets frälsning.
Liksom Tirsholmarn jublat, när Posse störtades,
fröjdades han, när Themptander föll. Han prisade på
gillen och sammanträden den Bildtska ministären och
utbragte vid ett kalas på Tirsholm en särskild skål
för den nye justitieministern Bergström, vilken hade
börjat sin bana med en rad av åtal mot banérförarna
för den uppspirande arbetarrörelsen. Han förevisade
karikatyrer av några fördömda socialister vid namn
Axel Danielsson, Hjalmar Branting och Pehr
Erik-son, att icke tala om den tokige skräddaren Palm,
vilka alla blivit sända till Långholmen eller andra
likvärdiga uppfostringsanstalter som upprørsmakare
och hädare. När Tirsholmarn fick höra talas om
Svarte Mjölnarns uppträdande på gästgivargården,
reste han genast till länsman och fordrade, att
lands-förrädarn skulle arresteras. Länsman lät också skicka
ut några fjärdingsmän att ta reda på den olycksalige
mjölnaren, men gästgiverskan kom en vacker dag till
länsmansgården och bad honom veta hut och inte
an
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
