Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla är det som med Moses och Aron. Ni far bara
skåda in i Kanaans land. Men de här pojkarna ska
vara med om att tåga in i det förlovade landet.
— De ä ingte sau ulikt dan hejlia Skreft dä hang
sir, tyckte Prästa-Aron.
— Glem bar ingte själaspisen! Köm iho at
mens-kan lever ingte utå brö allenast. Fast nock har du
Gud mä daj, når du vell ha mad te den fatie.
Trots sin ålder klarade Kulla-Sammel både hösten
och vintern.
—- Han hiner ingte mä å dö, han har aldeles för
möet te tänka pau, försäkrade Starke Fredrik, när
folk frågade, hur det gick med gubben.
Stig i Bårdaryd och Klas Otto hade också brutit
upp. De gingo i latinskolan i staden och bodde hos
skepparänkan på Söder. De hade fått två kistor mat
med sig: bröd och smör, fläsk och ost, honung och
sirap, ägg och krösamos till pannkakorna. Gröt,
mjölk och kaffe skulle änkan bestå. Det ingick i
betalningen för logiet. Mårten, prästgårdsdrängen,
hade, som sed var, skjutsat dem in till staden, och
jungfru Serina, den kära prästgårdshusan, hade
stoppat om dem och klappat dem på axeln och sagt,
att hon skulle ha ett hörn på gamla dar hos den,
som först blev biskop. Det hade hon sagt till alla
prästens studerande i många år, ändock fick hon
aldrig en vrå hos en biskop. Det blev konstiga tider,
de som kømmo, prästernas studerande hittade aldrig
till biskopsstolen. De glömde icke den gamla Serina
för det.
Bårdarydarn satt lugnt på sin gård. Varken höst
eller vinter eller tidens oro störde honom eller
rubbade honom. Han var som Klövaberget. Han var
som den stora asken på gården. Varken
nordanvinden eller livets blåst förmådde slå omkull honom,
och lugna som han sutto de andra bönderna, de, som
ägde sina gårdar och hade sina rötter djupt nere i
jorden. Bårdarydarn förstod icke alla dessa, som
flyttade än hit än dit, som jagade än efter ett än
efter ett annat irrbloss, oroliga likt osaliga andar.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
