Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir till och med en döende nyfiken. Gästgiverskan
fortsatte sin monolog.
— Han har en hel kull moderlösa ungar, och
någon skall väl för tusan ta hand om dem. Även en
länsman är en människa, och det ska göras folk
också av länsmansungar. Åtminstone får en försöka.
Det är inte säkert det lyckas. Dåliga anlag är det
svårt att råda bot på. Men bättre mor än Maria kan
de inte få, de stackars kräken. Inte för det betyder
så mycket, om man är gästgivare eller landshövding.
Det kan komma på ett ut, lyckan sitter inte i
titlarna. Ju högre upp, ju större fall. Men han kan
väl duga lika väl som andra. Folk skrattar åt honom.
Men han är ju en man i staten för fan! Skall svara
för rikets lagar och förordningar, va sa? Duger det
kanske inte åt en gästgivardotter? Han står med
riksens svärd i sin hand. Sämre kan man få. Men
förresten, det är inte jag, som valt. Hon har valt
själv. Hon vill ha det så. Det står skrivet i stjärnorna,
säger hon.
Nu kunde sällskapet icke hålla sig längre.
— Säger hon det? tyckte gubbarna. Gästgiverskan
tittade upp. Hon hade setat och blundat och trott,
att hon var ensam.
— Just va hon säger! Och förbanne mig, tror
jag inte, hon har rätt. Det står skrivet i stjärnorna
mer än det. Allt står skrivet i stjärnorna. Allt sker,
som det är bestämt, att det ska ske. Ingen kan lägga
en tum till sin växt, och ingen kan ändra en rynka
i sin hand. Men ibland blir man förbannad. Man
tycker, att det är helsike så uselt att inte protestera
ändå. Det arma människohjärtat kan inte låta bli,
det gör ideliga uppror.
Gästgiverskan började skratta, hon hade riktigt
roligt. Hon såg på bondgubbarna och gesällerna och
skrattade omigen. De kunde inte begripa varför hon
skrattade.
— Uppror mot stjärnorna! fortsatte gästgiverskan.
Uppror mot Vår herre, uppror mot Satan! Ja, i
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
