- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
350

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där inne skulle börja. Folket såg skuggorna av de
dansande, hörde bröllopsmusiken och dunket av
klackar i golvet.

Men plötsligt stannade dansen, tystnade fiol och
gitarr. Folket började återigen ropa: brudparet ut!
Men ingen därinne hörde ropen. Icke heller började
dansen igen, och spelmännen tego, som om strängarna
sprungit och luften gått ur bälgen på dragspelet.
Dörrarna slogos upp och två barhuvade män kommo
rusande ut.

— Var är drängarna?

De sporde oroligt och skyndade mot stallet.

De närmast stående hörde blott, att de talade om,
att en av drängarna måste fara efter doktorn. Strax
efter kommo ännu ett par bröllopsgäster ut genom
dörren, allvarliga och dystra. Nu började de
skåde-lystna förstå, att något skett.

— Vad har hänt? sporde de närmaste.

—- Gästgiverskan är död, svarade den ene av
gästerna.

Frun mun till mun lopp ryktet om gästgiverskans
död. Det blev tyst även bland den muntra hopen
där utanför. Skotten upphörde att smälla, ingen
ropade mer på brudparet. Man viskade hit och dit.
Hur gästgiverskan hade dött? Hon skulle öppna
dansen och stöp knall och fall, sa somliga. Hon satt
i stolen och somnade in, sa andra.

Gästgiverskan hade satt sig i den gamla karmstolen
i stora salen. Hon skulle se brudparet dansa.
Plötsligen sjönk hon samman, men ingen märkte det.
Musiken spelade valsen ut, och brudparet med tärnor
och marskalkar dansade slut.

— Livet är en bröllopsdans, mor. Det var Maria
som talade med en röst mellan gråt och skratt.
Brudparet hade stannat alldeles framför gästgiverskan.
Maria fick intet svar.

Så slutade gästgiverskan, Sig Folkesons dotter, sina
dagar.

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 21:56:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free