Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första kapitlet
NATTEN
Staden sov.
Det var i maj månad i slutet av det märkliga
åttiotalet. Detta decennium, som kom så mycken oro åstad,
som födde rebeller och villoandar på alla livets
områden och sprängde de lugna årräckorna såsom en
virvelstorm river sönder tälten och välter omkull
stånden på torget, spridande ut för de svärande,
skrikande och kacklande knallarna, judarna och
torggummorna deras timjan, lök och sippor, ylledukar
och sidenschalar, polkagrisar och pappersblommor.
Staden sov. Husen lutade sig trötta mot varandra
som sömniga resande i en järnvägsvagn. Somliga
voro små, värkbrutna och hopkrupna som orkeslösa
tiggarkäringar. Andra stodo där stora och högfärdiga
som rådstuherrar inom rätts skr anket. Det var blott
konturerna av husen som skönjdes, färger och
detaljer doldes ännu av dunklet. Men själva dunklet
gav åt konturerna ökade proportioner, förstorade
husens fel och lyten, gjorde en puckel skrämmande och
ett knä svullet, gjorde det ena huset låghalt och det
andra stråkbent, satte nattmössa på det ena och en
gammal prästrock på det andra. Det ena huset tiggde
att av nåd få bo i det andras skugga, ett knöt i trots
näven mot ett annat, ett gapskrattade åt grannens
väderflöjel, som liknade en sötare, som steg ur
skorstenen. Ett annat liksom öppnade famnen för den
första milda vindstöten från havet, som stillnat efter
sista vårstormen.
Staden sov. Kyrkan sov med sitt torn och sin tupp,
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
