Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta land över havet. Med två tomma händer hade
han börjat — på sin höjd ett par tusen hade väl hans
mor haft med sig i boet -— undan för undan hade
allt vuxit fram. Och mer skulle växa. Mycket mer.
Han planerade ett pappersbruk och en cementfabrik.
Det fanns ingen gräns för industrins framryckning,
blott man handlade med omsorg och klokhet.
Hans blick for ut över staden, som låg vid hans
fötter, skimrande ljust grön av trädens kronor, ulligt
vit av fruktgårdarnas blom, mörkt röd av takens tegel
och med flodens matta silver lik en länk, som knöt
detta smycke vid det blå havet, där ett bukigt segel
syntes i fjärran likt en glänsande fågelvinge. Var icke
också denna stad hans? Var det icke hans far, han
själv och gamle konsul Göran, som väckt upp staden
ur tusenårig slummer, som gjutit ungt blod i de
skrumpna ådrorna, fått hjärtat att slå med nya slag?
Jo sannerligen, denna stad var hans, med skaparens
rätt, som blåste ande i benen. Han rätade åter ryggen,
stack käppen in i armbågskrokarna för att hålla
ryggen riktigt rak, bända ut bröstet, där livsgnistan
bodde, där pumpverket satt. Han drog in den svala
morgonluften i djupa andetag och fortsatte
vandringen.
— Vad våren är härlig! Alltid lika ny, lika gåtfullt
stark. Gör en gubbe till pojke. Vår herre är i alla fall
också en skicklig fabrikör. Kanske ett strå vassare
än Gordon, fast en fabrik som min är icke mycket
sämre än Gud faders verkstad. De komplettera
varandra, om man rätt betänker saken. Ja, Gud och
Gordon, prima firmor. En firma, icke två. Den skulle
också kunna kallas Gordon & C:o.
Så gick Gordon i sina tankar, då han hörde ett
dunder bakom sig. Ett ljud som av ett vattenfall, ett
tramp som om en krigsmakt vore på fotterna. Dånet
i marken kom närmare, det hördes nu som ett
oregelbundet trampande och slamrande av hundratals
träskor och träbottnar mot landsvägen, som ett sorl av
alla slags röster. Mina arbetare komma, tänkte
Gordon, stannade mitt på vägen, tog upp klockan. Två
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
