Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skam att fela, men inte heller att be om ursäkt. Men
saken rör inte mej.
—- Nå, gott. Gör då som jag säger. Adjö, Stuart!
Verkmästaren gick. Kommen till dörren hörde han
Gordon ropa:
— Stuart, kom ihåg att vi hålla ihop. Skottar båda.
Rebeller mot oss själva men icke mot varandra. Adjö,
Stuart.
Klein kom slokörad hem. Han bodde i ett av de
små vitlimmade stenhusen i vävarstaden. Ett rum
och kök för honom, hustru och sex ungar. Endast om
nätterna kunde alla samtidigt få rum. Klein tyckte
om sina ungar och klagade inte att de voro många.
Han kröp ibland omkring och lekte med de minsta
på golvet. Ibland hjälpte han de större att jaga grisar
och hundar i gränderna och hade aldrig så roligt,
som när han fick bra tag om svansen på madam
Bergströms feta gris. Två gånger hade hustrun fått
tvillingar. Tre ungar hade dött. Då hade Klein först
gråtit och sedan i harmen svurit, att han nog skulle
veta att skaffa nya i stället. Så snart en unge gick
bort, kom också ofelbart inom nio månader en annan.
Han var inte ensam att hylla åsikten om glädjen och
nyttan av många barn. Ehuru de funnos, särskilt
bland förmän, som menade att lagom är bäst, hyllade
dock flertalet vävare åsikten ju fler barn dess bättre.
— Barn ä fattit folks enda rikedom. Å te göra barn
ä den enda glädje stackare har, hade Spinnar-Olle
sagt. Det instämde de flesta i.
-— När dom lite mer orkar än krypa, hjälper dom
te mä å dra mat te huset, hur skulle dä annars se
ut hos vävarna? hade Falkan sagt till barnmorskan,
som sport, om inte kullen var full snart.
— Hur skulle dä gå mä fattit folk på ålderdomen,
om dom inte hade barn att leva hos? tyckte mor
Bergström, och hon höll ändå på att mer än sex ungar i
kullen skulle det inte vara. Men många höllo på
dussinet, och stor ära hade en gång prästen visat
Spolar-Johannes på Kärleken och hans käring, som fingo
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
