Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vita syréner. Sannerligen att det doftade om
pingstarna! Då gick han aldrig ur sin trädgård. Sov i
hängmattan.
Stuart var nu vid Norre Port, såg Storgatan
framför sig, ett bra stråk med liv och rörelse. Där stod
källarmästar Mogensen på hotelltrappan, rund, fet
och frodig, guldkedja över den välvda buken. De små
plirande och pigga ögonen foro åt alla håll, kvicka
som svalvingar. Det fryntliga huvudet nickade åt höger
och vänster, ibland kunde man tro att gubben
vickade bort närgångna flugor. Men leendet över
läpparna tolkade rörelserna: mjuka tjänare, mjuka
tjänare. Mogensen till er tjänst, se på denna stolta mage,
full av härliga frukostar, solida middagar och trevliga
supéer, sill, lax, hare, kyckling, hjortronkaka, Östra
bryggeriets öl och Torups brännvin, stigen in, go
herrar, stigen på! Där kom major Lode från sin
morgonpromenad, rak som en majstång, ögonbryn lika
buskiga som mustascherna, käppen med den stora
silverkryckan smällde i gatstenarna: här kommer Lode, ur
vägen, paltar! Nu kör patron Bredman på Skärkered
in på Falkens gård, där redan tio andra storbönders
skjutsar stå uppradade. Nej, se smala skräddar
Für-stenberg kliver som en stegmätare över gatan med en
statsmans grubblande min och värdighet. Skomakar
Persson skriker som en uv snett över gatan ett gott
råd åt buntmakar Colm, som inte kommer in i sin
egen verkstad, emedan nyckeln har mist axet i låset
och smeden inte hunnit fram. Colm dundrar och svär,
klagar bitterligen över de usla smederna och håller
en bonde, som stannat utanför butiken, i kragen, rädd
att han skall gå, innan Colm hunnit visa sitt lager.
Fröken Andersson kommer trippande gatan fram, röd
och trind, på väg till fru Kleverboms butik, där hon
är högsta hönset bland biträdena. Fast klockan blott
är halv åtta, stå redan en rad bondgummor och vänta,
att butiken skall öppnas. Stor och tung masar sig
apotekar Sidover fram, pustande som ett lok i
uppförs-backe. Han är ett högt skinande kommunalt ljus, en
av stadens fäder, rådsherre åt Gordon och Antonson,
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
