Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte Brogårdarn. Hundraåttifem kronor paret för
storstudar, dä ä för galt.
— Da sir dä ä för vi ingte få tullar. Men nu ska
vi ju ha tullar.
— Ja, tollar ska ju va bra te fora mä, gycklade
Flink.
— Å Glimmingemördarn som mist hudet. Den där
bödeln Steinick va allt säker i nävarna. Han slo inte
mer än en gång, sen rulla hudet ud i såugspånen.
Det var en bonde från Eldsberga, som sällat sig till
de andra och drog sitt strå till stacken.
—-Ja, dä va en redi kär, den Steinecken, men så
lär han ha tusen riksdaler för värt hude han slår å
folk. Dä ä bra skottpenga, menade Vinnaltarn.
— Ha ni hört om den där Sjömanna-Joan bort i
Smaulann, som har andesyner å råukar den däringa
Svedenbor, käften i Hallands bataljon va han vesst i
live, å så Vergilius, doktorn i Laholm, fast i
tidningana ståur felaktet att han va frå Bom, men se ja ved
bestämt, att han va doktor i Låholm i live. Det var
Kille-Pelle, vilken nu kommit i laget, som sade sin
oförytterliga mening.
Så småningom övergick samtalet åter till oxpriser,
gröda och präster, de ämnen, som i vardagslag mest
dryftades.
Utmed stora tvärgången över torget sutto på ömse
sidor, på huk som hönor på stång, de bondgummor,
som icke hade oxskrindor eller hästskjutsar, från vars
häckar de kunde sälja sina jordbruksalster.
Gummorna höllo sina äggkorgar, smörknyten eller
kalv-dansbunkar mellan knäna efter att ha lagom fäst upp
kjolarna. Kom ibland en hastig vind, kunde olyckan
lätt vara framme och kjolarna virvlade över huvudet
på en ovan och oförberedd käringstackare. En gång
hände en sådan olycka en Särdalsgumma, när prosten
Gallinder händelsevis var ute på torget för att köpa
ägg till sitt toddykalas. Han ville på ett försynt sätt
ge henne en vink att till en annan gång klä sig bättre
och viskade i hennes öra:
— Jag såg din ändalykt.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
