Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon lyckades. Gubben tog genast upp den nya
tråden.
— Tål, tål! En kan väl inte tåla allt heller.
Skåningar har Gud icke skapat. Det är Satan som skapat
skåningar. Läs, verkmästarn, vad som står i bibeln
om den onde, och det slår inte fel, det stämmer precis
på skåningar. Illfundiga, alldeles som Satan. Giriga,
alldeles som Satan. Självtillräckliga, alldeles som
Satan. Dryga, alldeles som Satan. Framfusiga, alldeles
som Satan. Tänk på Lucifer, den där skåningen, som
sökte sparka undan Vår herre själv. Han låg väl i
med både händer och fötter. Tills Herren tog honom
i den fula svansen och vrok honom i svavelsjön. Nej,
det säger jag, verkmästarn, förr skulle jag försona
mig med skäktor och löss och tyskar och skottar än
med skåningar. Släpp en enda skåning in i himlen,
och aldrig kommer jag dit, jag ber till Gud var kväll,
att han måtte förvisa alla skåningar till helvetet. Där
komma de att trivas som korven i kålen.
Stuart och kyrkrådinnan skrattade. Verkmästarn
undrade om gubben skämtade, men erinrade sig, att
det sagts, att Cæsar Augustus Eriksson en gång i tiden
gått in med en anhållan till länsstyrelsen, att
skåningar icke måtte tolereras inom länets gränser. Han
hade blivit mycket populär efter den skrivelsen. Ehuru
icke så populär som smålänningen Jökul-Anders, som
begärde skottpengar på skåningar.
— Gud förlåte han, Gud förlåte han! hördes en
ängsligt grymtande röst i kammardörren. Det var
morfadern, fosterfadern, som fru Augustusson tagit till
sig. Han var två år äldre än farfadern, såg illa och
kunde blott med möda ta sig från ett rum till ett
annat. Han såg ut som en gumma, gick ständigt med
en storrutig ylleschal bunden om huvudet. Det enda
man såg sticka fram ur klutarna var en sylvass näsa,
där en droppe ständigt hängde som en istapp ut från
en stupränna. Gubben Josef Jakob Trulsson var f. d.
förvaltare på det Gyllenkornska godset. När godset
gick om styr och Gyllenkorn emigrerade och för alltid
försvann andra sidan Atlanten, hade Trulsson fått ta
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
