Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans far, skrivit sina namn, en och annan sitt
bomärke. Somliga hade också skrivit dit sina vedernamn
och valspråk. »Carl Anton Pettersson (Lärkan)
tjän-ner blott Gud, Kånungen å Anna-Lisa», »Gustaf
Boklund, kallad Jerusalems Skomakare, har här pliggat
skor hoss dän 45 mästaren å vanra gla i hogen
vidare, Skål!»
—• Verkmästarn väntar på kyrkrådet, kraxade fru
Augustusson åt gesällerna.
— Förbannat bra att han får vänta, för dä gör vi
mä, svarade en av gesällerna.
Kyrkrådinnan låtsade icke märka försmädligheten.
Hon satte fram en stol åt Stuart och gick.
— Gott väder i dag, tog Stuart till ordet, ty han
skulle något säga. Men han fick intet svar. Inga
gesäller tyckte om folket på Slottskvarnen. Stuart teg
sedan.
— Nå, Sidoff, hur var dä med fruntimbret, låt inte
den där karlen stoppa till mun på dej. Gå vidare i
texten, Profet! Hit med barnmorskan!
Den som talade, var Karl Jönsson Lejonhjärta, en
trettioårig gesäll, vanligen kallad Svenske Greven för
sitt aristokratiska yttres skull: långt hästhuvud, långa
snodda mustascher, stor näsa med puckel på ryggen,
raka axlar som en löjtnant. Svenske Greven var
stadens skickligaste killespelare, gourmand på sill och
potatis och avfälling från godtemplarlogen, den enda
avfällingen i stan. Han hade tillhört den riktning
inom orden, som kallades hickmaniter och som
bekämpade negrernas likställdhet med de vita. Han
stred som ett lejon mot negrerna men vart besegrad.
Maliniterna, som höllo på negrerna, segrade. Då vart
Svenske Greven arg, lämnade logen och bildade ett
litet lokalt sällskap, som kallade sig hickmaniter och
som förvärvade sig anseende som en slags bastard av
de mäktiga frimurarna. Men även detta sällskap
lämnade han, då icke han utan Ardrup valdes till ledare.
I stället bildade han en killeklubb, och här vart han
erkänt den främste. Ty Lejonhjärta skulle vara den
främste eller ock icke vara alls.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
